Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiskt aktiv innebär dock inte att ungdomen för en
”generations-kamp”. FNL-ungdomarna säger inte: ”Solidaritet med Vietnams
folk mot fyrtioåringarna.” De säger: ”Solidaritet med Vietnams
folk mot Förenta Staternas imperialister.” Och trots alla lögner
och trots alla okvädinsord från de styrande så dröjde det inte
länge innan solidariteten vuxit till en massrörelse. Denna
massrörelse förändrade den politiska situationen i landet.
Vad som hände var inte att vissa ”kändisar” och ”ledande”
eller ”framstående personligheter” samlades i små rum eller uppe
på podier och beslutade om någonting utan vad som skedde var
att tusentals och åter tusentals människor diskuterade på gator
och torg, i trappuppgångar och på möten, i lunchrum och på
arbetsplatser och fattade politiska beslut.
Talet om ”ungdomskult” och ”ungdomsrevolt” är ett försök att
stoppa den politiska diskussionen och den politiska handlingen.
Att man uppträder på ett sätt när man är ung och ogift och på
ett annat sätt när man är gift och har barn och på ett tredje sätt
när barnen blivit vuxna är inte betydelsefullt. Alla skall vi dö. De
som får leva tillräckligt länge hinner vara såväl barn som unga,
vuxna, medelålders och gamla. Men det politiska medvetandet
sitter inte i åldersbetyget.
Det talas så mycket om ”studenter”. Gamla funktionärer som
inte stått i produktionen på en mansålder talar om ”vi arbetare”
och varnar för ”de intellektuella”. Fast den som suttit vid ett
skrivbord och haft intellektuellt arbete en mansålder är själv
”intellektuell”.
Det sägs till arbetare att studenter är osnutna skrikhalsar och
till studenter att arbetare är ett mutat och korrumperat pack.
Ibland sägs det med finare ord. Men det sägs. Dock hur är det i
verkligheten?
När jag var barn var ”student” nästan detsamma som
”överklass”. På första maj gick studenterna i egen avdelning med vita
mössor på huvudet och arbetarna applåderade de vita mössorna
när dom gick förbi. Ty det var så få studenter som ställde sig på
arbetarklassens sida att det betraktades som ett modigt
ställningstagande. Det var på trettiotalet.
För tjugofem år sedan gick jag i läroverk. (Jag kom aldrig
längre och blev aldrig student — men det är en annan historia.) Jag
skrev då — våren 1944 — en artikel: ”Läroverksungdomen måste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
