Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och som aldrig tillåts lämna sitt lilla bord.
Borgarna köper sig dekorationer. De fyller sina hem med
dekorationer. De sätter dekorationer på allmänna platser och offentliga
byggnader. Men dessa dekorationer får ju inte ifrågasätta
borgarnas värld.
Nu har det dock gått så långt att även den enklaste utsaga
sätter de borgerligas värld i fråga. Gör själv experimentet att säga
något om Volvos utbyggnadsplaner i Göteborg, luftföroreningar,
samhällsplanering och trafikelände som inte blir ett ifrågasättande
av kapitalismen. Det går inte. Kapitalismen är så självförstörande
att man inte längre kan säga en sammanhängande sats utan att
avslöja den. Våra politiker får nöja sig med att stamma: Det blir
fler arbetstillfällen. Det blir fler arbetstillfällen. Det blir fler
arbetstillfällen. Sedan får de hämta andan och tala om något annat
innan de stammar: Luften är dålig. Luften är dålig. Luften är
dålig. Ty om de talade sammanhängande skulle varje barn förstå
att om man vill ha ren luft får man ta ifrån privatkapitalet dess
egendom och dess makt och i stället använda tekniken för att
tillfredsställa behovet av ren luft och goda kommunikationer.
Därför tvingas de borgerliga konstälskarna att skära av från
sin tradition och skära av alla sammanhang och de anställer sina
kattmålare som målar en katt åt gången och katten blir rutig i
plan eller katten rinner och det är lika likgiltigt det hela.
Inga formexperiment kan hjälpa borgarnas konstnärer och
dessa upplever — med all rätt — att de saknar mening, betydelse
och sammanhang och lika gärna kunde vara ofödda.
Men inte är detta någon konstens kris inte. Det är kris bara för
generalkonsuler, bankdirektörer, konstälskande höga politiker och
bildade direktörer. Det är deras värld — denna skändliga gamla
värld av förtryck och tortyr och krig och utsugning och lögn —
som skall i graven och alla de dekoratörer och ordsnickare som
anställts för att måla katter och tala om själsliv och förlåta
skamligheterna har gripits av vånda.
För oss andra är detta en god tid. Även i Sverige — nyss så
stabilt — har det börjat knaka i fogarna. Det är en god tid för
konst. Då bär orden åter och bilderna har blivit möjliga. Just här
och nu finns motiv och publik och alla upptänkliga former att
arbeta med.
Inte undra på att borgarna och deras byråkrater slår tillbaka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
