Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Misstankarna mot J. M. för politisk korruption är rätt
utbredd ... Det finns anledning att närmare syna Jan Myrdals
tjänster åt Maos tankar. Det sägs att Jan Myrdal gör inget för
ingenting, om det är riktigt är det möjligt att den politiska
korruptionen har djupare rötter.” (6-5-69)
Norrskensflamman lyckas verkligen utveckla Björn Håkanssons
tankar på ett sätt som till och med ställer honom i skuggan.
Jag vill sluta den här genomgången med ett citat som inte
fiskats upp ur de allmännare slasktrattarna utan som på sätt och
vis är hederligt:
”Författaren Jan Myrdal talade för de församlade och
kritiserade bl a de socialdemokratiska första maj-talarna för att använda
den borgerliga och kapitalistiska hegemonins diffusa termer.”
(Arbetet och många andra tidningar 2-5-69)
Naturligtvis kan man säga att jag sagt så — bortsett från att
jag sannerligen inte använt ord som ”kapitalistiska hegemonins
diffusa termer”. Jag talade konkret om arbetsgivare/arbetsköpare,
arbetstagare/lönearbetare, friställd/arbetslös. Jag utgick från en
kritik av de falska orden för att visa den enkla verkligheten. Men
då referatet gavs denna form ”kapitalistiska hegemonins diffusa
termer” ger man tidningsläsarna intryck av att jag tillhör de
politiska tungomålstalarna.
Jag kunde ha tagit andra citat. Konstiga anklagelser som att
jag är fet, sällsamma kulturartiklar där det sägs att jag slutat
skriva, ledaruttalanden i Sv. D., men jag tog dessa därför att de
låg närmast och för att de räcker för att bevisa det påstående jag
vill göra.
Min person är av intresse enbart för mig själv och mina
närmaste; mitt arbete däremot är ett allmänt arbete och har ett
allmänt intresse. Jag skriver ju ord så att de kan läsas och jag
skriver dem så att de kan diskuteras och i denna diskussion
förändras mina egna inställningar — och därmed mina ord.
Många människor läser mig. Svaret på mitt arbete, det svar
som gör att jag kan arbeta vidare och kan göra mitt arbete mer
brukbart för läsarna får jag dels direkt och personligt, dels publikt.
Det direkta och personliga svaret på mitt arbete får jag under
diskussioner på — och efter — olika möten runt om i landet, får
jag genom brev och telefonsamtal. Det publika svaret får jag i
pressen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
