Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
talet skapar arbete ger inte bara sina propagandister sin
försörjning. Den legitimerar också det nu existerande samhället. Den gör
kapitalkoncentrationen ”naturlig”, den gör Wallenberg
nödvändig, den gör imperialismen ”självklar”. Wallenbergs ägande och
makt vilar på denna föreställning. Omvänt; denna föreställning
uttrycker Wallenbergs ägande och makt liksom föreställningen om
den platta jorden och de många himlarna uttryckte
jordägararistokratins ägande och makt.
Kampen mot jordherrarna var långvarig och hård. De
upproriska frågade: ”När Adam grävde och Eva spann, vem var då en
adelsman?” De kämpade mot orättvisorna. Men de led nederlag.
Gång efter annan led de nederlag. De kämpade mot orättvisor och
de ville återställa en ”naturlig” ordning. Alltså segrade
jordherrarna till dess själva den ”naturliga” ordningen visats vara
onaturlig och kampen mot orättvisor växte till de stora revolutioner i
vilka tredje ståndet, bourgeoisin, tog makten.
Det är åter så. Men nu är det bourgeoisins klassvälde som står
inför sitt fall. Därför är det viktigt att angripa föreställningen om
att arbetsgivaren ger bort arbete och att kapitalet skapar arbete.
Arbetsgivaren köper arbete. Arbetet skapar kapital. Ty
arbetsköparen betalar lönearbetaren endast för en del av hans arbetstid. Ur
lönearbetarnas obetalda arbete växer koncerner och mäktiga
finanshus.
Därför kan det aldrig givas trygghet eller ”demokrati på
arbetsplatsen” förrän lönearbetarna själva tar makten och ägandet och *
själva bestämmer över produktionen.
Det sägs att ”vi” nått välstånd. Nu är arbetaren inte proletär
längre, nu har han sommarstuga, bil och färg-tv. Men det är inte
samma ägande som Wallenbergs ägande. Ty om arbetaren blir
avskedad vad äger han då? Han äger ting. Dem kan han sälja. Men
när de är sålda vad har han då att sälja? Vad äger han som han
kan leva av? Endast sin arbetskraft. Proletären är och förblir
egendomslös.
Det innebär att så länge lönearbetarna kämpar mot orättvisor
men behärskas av föreställningen om att detta vårt samhälle är
”naturligt” och att arbetsgivaren ger arbete; så länge består
otryggheten och orättvisorna trots alla reformer och trots alla
framsteg. (Reformerna kommer heller inte från högre makter.
Vägen till sommarstugan och färg-tv har varit lång och bitter och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
