- Project Runeberg -  Skriftställning / 2. /
224

(1968) [MARC] Author: Jan Myrdal
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   
Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

termodd på gatorna, visserligen blev det sol, men oftast regnar det
i vårt land. Frusna och rödnästa huttrar förortsboma vid de
ge-nomblåsta tunnelbanestationerna momar och kvällar.
Omständligt får de planera för ett biobesök. För två år sen var de inne i
stan hela familjen. En utflykt mer minnesrik än den deras
farföräldrar gjorde från Trosa till Stockholm.

Men allt detta är ännu blott estetiska och mänskliga argument.
De biter inte på idealismen. Inte ens den avsigkomna.

Jag hyser goda tankar om våra samhällsplanerare. Jag tror all?
icke de handlar med överlagd ondska, inte ens att de handlat
överlagt. Det blev bara så som flickan sa. Jag hoppas därför att man
kanske kan få en liten hållhake på idealismen genom att tala om
livslängden för förortsborna.

Ty på samma sätt som den renaste idealism byter
mantalsskrivningsort allt efter kommunalskatten, på samma sätt är idealismen
känslig för andras livslängd. Ty ökad dödlighet innebär högre
försäkringspremier för egen del. Det ligger därför lika mycket i ditt
som i försäkringsbolagens intresse att andra lever lika länge som du
själv hoppas leva.

Vår förortsbebyggelse har dock en påtaglig inverkan på
dödligheten.

Vi sänker dödligheten (och därmed försäkringspremierna)
genom att bekämpa de smittosamma sjukdomarna. Men
stressjuk-domarna ökar. Hjärt- och kärlsjukdomarna ökar. Den jäktade
pressade familjeförsörjarens livslängd blir avsevärt kortare än
hans försörjda makas. Makan dör inte av att gå omkring och ledas
i sin förortslägenhet, men mannen dör av att slita ihop till den.
Resorna, köandet, den ständigt ökande arbetshetsen i ett samhälle
snedvridet av ideell samhällsplanering skär ner hans livslängd
avsevärt. En dag stoppar inte hjärtat längre och då ska försäkringen
ut. Med så många förortsbor som vi nu har kan de bli kännbara
premiehöjningar även för idealisterna.

Egentligen är även detta tragiskt. Man bygger förorten som ska
bidra till att utrota smittsjukdomama och de byggs så att de
främjar hjärt- och kärlsjukdomama. När man om hundra år sitter i
skolbänkarna runt om i landet och har hunnit upp i klasserna och
börjat studera samhällets senare historia pekar läraren på
diagrammet över dödligheten:

— Ser ni den branta stigningen mellan 1970 och 1980, säger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:18:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skrifts/2/0224.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free