Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ganisatoriskt för revolutionen inom Internationalen och skrev till
Engels att trots allt var partiet nu — liksom 1848 — det starkaste.
1967, ett sekel senare, är världsrevolutionen ett faktum; mot
borgerskapets och storgodsägarnas utplundring, utsugning och
organiserade våld griper folken till vapen. Den klasskamp som
tiotusen gånger avskaffats av borgerskapets ideologer rasar nu som
väpnad kamp i Newark liksom i Vietnam; Bolivia liksom i Kongo.
I lång och väpnad kamp världen över slår teorien om i praktik:
”Den kapitalistiska privategendomens timme slår.
Expropriatö-rerna bliva exproprierade.”
Röster i Radio/TV nr 32 -67
Om marxistisk litteraturkritik
Denna sommar har Margaretha Rombergs ”8 artiklar om
marxistisk estetik” legat som en mara över mig. Jag läste dem i FBT
2/67. Hennes skrift var ett av de sämsta litteraturhistoriska och
litteraturteoretiska arbeten jag läst på mycket länge.
Men jag drog mig för att gå in i en diskussion. Jag ville först
se hur kritiken skulle reagera. Nu har jag sett det. Från Tidssignal
på vänsterkanten till Svenska Dagbladet på högerkanten har den
varit anständig och högaktningsfull.
Detta förvånar mig inte. Den som skriver okunnigt om Tegnér
blir slaktad; dock inte den som skriver okunnigt om Marx och
marxister. Marx har inte blivit ”opolitisk”. Jag anser det därför
politiskt viktigt att visa att Margaretha Romberg talar i vädret.
Jag vill göra det på ett sätt så att också de borgerliga
litteraturhistorikerna skall förstå att okunnighet om Marx är lika
graverande som okunnighet om Tegnér.
Jag tar tre meningar. Jag kunde ta fler. Men tidningen är icke
tjock nog att ge plats för ett grundligt och utförligt bemötande av
Margaretha Rombergs omvälvning av adertonhundratalet.
A) ”Den som anser att Marx’ filosofi helt enkelt består i att
’ställa Hegel på huvudet’, som det hette i Stalins gamla lärobok
om marxismens grunder, kommer till en mekanisk materialism
och till en konstuppfattning som står de idealistiska lärorna häp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
