Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nadsväckande nära.” (FBT 2/67 sid 16.)
1) Stalins ”gamla lärobok om marxismens grunder” tycks vara
”Den dialektiska och historiska materialismen”. Jag kan inte
återfinna uttrycket ”ställa Hegel på huvudet” där eller någon
annanstans i Stalins skrifter. Däremot finner jag följande:
”1 verkligheten tog Marx och Engels från Hegels dialektik
endast dess ’rationella kärna’, kastade bort det hegelska idealistiska
skalet och utvecklade dialektiken vidare för att ge den en modem
vetenskaplig gestalt.
Marx säger: ’Min dialektiska metod är i grunden icke blott
avvikande från den hegelska utan dennas direkta motsats. För Hegel
är tankeprocessen, vilken han personifierar under namn av Idén,
verklighetens demiurg (skapare) och verkligheten blott dess yttre
fenomen. För mig är tvärtom tankeprocessen intet annat än
återspeglingen av den reella processen, omsatt och översatt i
männi-skansk hjärna.’ ...” (J V Stalin, Den dialektiska och historiska
materialismen, Arbetarkulturs förlag, Stockholm 1946, sid 3—4.)
2) Detta Marx-citat fortsätter i den marxska originaltexten:
”Den mystifierande sidan i Hegels dialektik har jag kritiserat för
nära 30 år sedan, vid en tid då den ännu var modet för dagen.
Men just medan jag höll på med att utarbeta Kapitalets första
band, behagade de retsamt anspråksfulla och medelmåttiga
epigoner, som nu ange tonen i det bildade Tyskland, behandla Hegel
på samma sätt som den gode Moses Mendelssohn på Lessings tid
behandlade Spinoza, nämligen som en ’död hund’. Jag bekände
mig därför öppet som lärjunge till denne store tänkare och
koketterade tom här och där i kapitlet om värdeteorin med det för
honom karaktäristiska uttryckssättet. Oaktat dialektiken i Hegels
händer blir mystifierad, är det icke desto mindre han, som först
framställt dess allmänna rörelseformer på ett omfattande och
medvetet sätt. Den står hos honom på huvudet. Man har blott att
ställa den på fotterna för att bakom det mystiska höljet finna den
rationella kärnan.” (Karl Marx, Kapitalet, Tidens förlag,
Stockholm 1930, sid 14—15.)
Så förhöll det sig med det.
3) Men det finns ytterligare en dimension. Om Margaretha
Romberg brytt sig om att studera de stora borgerliga tänkarna
från adertonhundratalet; eller om hon ens brytt sig om att läsa
den av henne åberopade Garaudy på ett mer omsorgsfullt sätt så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
