Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13-7-1893 förklarade Mehring orsaken:
”Med arbetarrörelsens utbredning växer utåt och inåt dess behov
av att erövra största möjliga sträckor av det offentliga livet; att
inte blott på det ekonomiska och politiska utan även på det
konstnärliga och litterära området arbeta för proletariatets befrielse.”
(Franz Mehring, Gesammelte Schriften, band XII Dietz Verlag,
Berlin 1963 sid 266.)
Att det för oss nu sjuttio år senare är nödvändigt att i kritisk
diskussion överta även denna tradition innebär icke att vi kan
nöja oss med att beljuga den. Att vi — liksom varje generation
— måste skapa historien innebär icke att vi skall våldta
historien.
9) Detta har blivit många citat. Det var nödvändigt att ge en
del bevis. Nu kan läsarna själva kontrollera. Marxismen är ingen
samling teser som hämtats fram ur ett skåp för att ”förklara”
nuet. Hade MR varit flitigare i studerkammaren hade hon
kunnat visa var Mehring skilde sig från Marx (inte genom ”total
okunnighet” — det är en perfiditet). Men då hade hon också fått
inse att Mehring aldrig svek den revolutionära kärnan i Marx’
liv och tänkande.
”Säkert beror Marx’ ojämförliga storhet inte minst därpå, att i
honom tankens man och gärningens var oupplösligt förbundna, att
de kompletterade och understödde varandra. Men inte mindre
säkert är dock, att kämpen i honom alltid gick framom tänkaren.
Därvid tänkte de lika alla våra stora banbrytare, så som Lassalle
en gång uttryckte det: hur gärna ville han inte lämna oskrivet
vad han visste, om bara äntligen en gång den praktiska handlingens
timma ville slå. Och hur rätt de därvid tänkte, har vi med en
rysning erfarit i vår tid, när allvarliga forskare, som ruvat tre eller
tom fyra decennier över varje komma i Marx’ verk, i en historisk
stund, då de äntligen en gång kunnat och bort handla som Marx,
inte förmådde annat än vrida sig runt sig själva som gnällande
väderflöjlar.”
(Franz Mehring, Karl Marx, Fram 1921).
Mehring var ingen väderflöjel. När de alla svek under första
världskriget stod han fast. Det uppväger att han tog miste om
Lassalle.
AB 27-8-67
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
