Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det är dygd att handla och fördraga med enfald och med kraft
och utan knot.”
I denna anda av social intrivsel löser Sverige nu de problem
som tornar upp sig. Den tekniska utvecklingen och den därav
följande arbetskraftsfriställelsen har ställt många frågor på
dagordningen. Inte den minsta av dem är vad som skall göras med
den överflödiga befolkningen i norr.
Kännetecknande för detta de djärva målsättningarnas land är
den fördomsfrihet med vilken landets representativa element
nalkats frågorna.
Den svenska socialismen kännetecknas av sin djupt grundade
respekt för den privata äganderätten till produktionsmedlen och
sin ovilja att störa marknadsmekanismernas självreglerande kraft.
Den har därför också omsorgsfullt värjt sig mot varje anslag och
lyckligt förhindrat att den övertaliga befolkningen funnit
produktivt arbete inom utflyttningszonerna.
Men samhället har all förståelse för de omskolades personliga
problem och i flera av omskolningslägren har man nu börjat
experimentera med att tillåta de omskolade att utöva samlag med
sina hustrur. De får till och med dricka mellanöl på sin fritid.
Sverige har en vidsynt överhet.
För den kvarblivande restbefolkningen söker man inrätta
tidsfördrivande arbeten. Inom områden där det är svårt att bygga
befästningar bygger man olönsamma kraftverk. Detta är — som
organisationerna säger — ett djärvt steg.
Men än djärvare steg avtecknar sig mot horisonten. Man skulle
i Ådalen kunna inrätta trampkvarnar. Men inte gamla dagars
dystra trampkvarnar utan den nya tidens ljusa trampkvarnssalar.
Varje morgon skulle de övertaliga kunna gå dit, stämpla sina kort
och på ett givet klockslag sitta upp på sina motionscyklar. Där
kunde de trampa på ackord till dess det blev tid att gå hem.
Var och en av dessa stationära motionscyklar skulle vara
kopplad till en liten generator. På detta sätt förvandlas motionen till
arbete. Den sammanlagda effekten av dessa generatorer bleve
stor nog att sörja för såväl belysning som melodiradio i
tramp-kvarnssalama. De övertaliga skulle så uppleva att de utförde ett
samhällsnyttigt arbete. De omgav sig med ljus och svensk kultur
där de trampade.
Det svenska folkstyret är fast och orubbligt. Hur man än rycker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
