Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
förståeligt. Så förklarligt och så förståeligt att han själv kunde bli
den som rullade upp Redl-affären år 1913. (”Marktplatz der
Sensationen”. ”Schreib das auf, Kisch” och ”Prager Pitaval”
föreslås som inledande lektyr för den som vill stiga till
kriminalreporter. De finns på biblioteket. Om ej, så skaffar bibliotekarien dem
gärna från Kungliga Biblioteket.)
Men så länge den svenske brottsbeskrivaren bara är en
polisreferent beroende av sitt goda förhållande till polishuset blir det
inga kriminalreportage i svenska massmedia.
4. Kultur
Kultursidorna och kulturprogrammen fyller i Sverige en alldeles
speciell funktion. Där placeras det politiska material och de
reportage som redaktionsledningarna inte vill släppa in på allmän
plats. Genom att detta material förses med rubriken ”kultur” kan
ledningen idka ordets frihet utan att riskera att alltför stor del av
publiken nås av budskapet.
För att inte skrämma ägare, finansiärer och samhälle varvas
dessa politiska artiklar och reportage med knepiga uttryck för
andens nageltrång.
5. Samhällsreportage
Snyft gives. Det borde höra droppskål till varje TV-apparat. Det
förekommer också hyggliga reportageserier (AB och DN). Men
de går inte långt nog. De blir försiktiga. Man utnyttjar inte i
tidningarna text och bild för att rapportera om vad som händer i
detta land. Det finns inga skitrakor (”muck-rakers”). Det tas
hänsyn.
Alltså:
De mått jag använde, de ”stora tidningarna” och de ”stora
journalisterna” och de ”stora epokerna” (Le Monde, Kisch,
muck-rakers) är obrukliga. Våra svenska massmedia är alls inte usla, de
är de utmärktaste av sitt slag. Ty deras uppgift är inte att skildra
verkligheten så att den blir igenkännbar och kan förändras. Deras
uppgift är att skildra verkligheten i brottstycken så att
verkligheten blir till tidsfördriv och allt handlande upplöses i förströelse.
Verkligheten och historien (också dagens skeende är historia)
speglas inte i våra massmedia. De förvrids.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
