Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”En tidning är ett privatföretag som inte är skyldigt publiken
någonting, ty publiken har inte gett tidningen något
privilegium. Tidningen behäftas inte med något allmänintresse. Den
är uttryckligen sin ägares egendom. Han säljer en
fabrikspro-dukt på egen risk.”
Den svenska medvetandeindustrin är inte i princip annorlunda
än vad Förenta Staternas var för femtio—sextio år sedan. Man
kan till och med säga att den ur publikens synpunkt fungerar
sämre. (Vilket också avslöjas genom den brist på förtroende den
svenska publiken nu visar sin medvetandeindustri.)
Det finns många skäl. Ett av dem är att den svenska
marknaden är mycket begränsad. Arbetsmarknaden för
medvetandeindustriarbetare är liten. Inom den skrivande delen av
medvetandeindustriarbetarna är det dessutom så att deras möjligheter att
få arbete till stor del bestäms av deras åsikter. (I den mån deras
åsikter är kända.) Detta gäller inte för sättarna och andra
kolleger inom medvetandeindustrin.
Med jämna mellanrum statueras också exempel. Var och en
som arbetat inom industrin några decennier kan räkna upp en
hel rad exempel på konsekvenserna av ett ur ägarnas synpunkt
olämpligt tänkande för en medvetandeindustriarbetare.
Detta har skapat en ganska utpräglad lojalitet hos många av
de arbetsledande medvetandeindustriarbetarna. I vissa fall tar
sig denna lojalitet mot ägarna samma rörande uttryck som den
trogne kuskens inför godsägaren på forna dagars herrgårdar. Då
brukar man tala om en god stämning på arbetsplatsen och en
verklig företagsdemokrati. ”Vi är alla som ett enda fotbollslag”,
som ägarna brukar säga.
Resultatet har blivit att exempelvis samhällsreportaget i den
svenska medvetandeindustrin är svagt utvecklat.
Det är ingen tillfällighet att några av de väsentligaste sociala
reportagen som gjorts i Sverige de senaste decennierna gjorts av
folk som inte varit direkt anställda i
medvetandeproduktionsprocessen. (Ludvig Nordströms Lort-Sverige, Ivar Los
Ålderdoms-Sverige och Sara Lidmans Gruva — för att ta tre exempel.) Det
är inte så att de skrivande medvetandeindustriarbetarna inte
skulle förmå göra sådana reportage. Det finns inom kåren många
hundra förmågor till detta. Men strukturen omöjliggör det för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
