Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
till Berns att omedelbart avhysa (med tanke på ”Bem’s talrika
publik”) sällskapet från Berns salonger och avslutade med
följande ord:
”Den läsande allmänheten skulle sannolikt blifva tacksam, om
kritiken med mera stränghet behandlade dylika litterära
foster, innan de hinna öfverskrida den smala gräns, som skiljer
dem från det slags usla litteratur, hvilken det egentligen
åligger polismakten att öfvervaka.”
Strindberg skrev nämligen om det Sverige som är vårt. Det som
växte fram under slutet av adertonhundratalet. Det kapitalistiska
Sverige. Den som vill lära sig något om folkhemmet kan börja
med att läsa Röda rummet.
Ty litteraturen inte bara beskriver: den föregriper. Och den
som vill sätta sig in i frågan om de franska jordbrukarna och EEC
bör börja med att läsa Balzacs Bondemakt.
Redan i Röda rummet — skriven innan arbetarrörelsen ännu
formerat sig — påbörjas också den uppgörelse med liberalismen
som i svensk litteratur sedan skulle få sin hittills mest fullödiga
form i Svarta fanor som Strindberg skrev tjugofem år senare, år
1904.
Det efterblivna Sverige
Strindberg inleder Röda rummet med en skildring av Stockholm
år 1869. Men han kallar året år III.
Där en av nycklarna, både till Strindbergs egen aktualitet och
Röda rummets betydelse. Ty i Sverige inföll år III inte det
gregorianska årét 1794 (år III efter Republiken) utan det
gregorianska året 1869 (år III efter författningsreformen). Sverige
kom sent i politisk och ekonomisk utveckling. Det var — som
Strindberg ju framhöll — 75 års fördröjning.
Men genom att kapitalismen kom sent kunde litteraturen
också vidareutveckla den stora borgerliga kritiska traditionen.
Hemligheten bakom den skandinaviska och den ryska litterära
storhetstiden mot slutet av adertonhundratalet var just denna
fördröjning.
Zola och Maupassant (för att bara ta två stora exempel)
stelnade i en redan stelnad bourgeoisi; Ibsen, Strindberg, Tolstoj för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
