Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningen över huvud taget”. Hade jag suttit hemma i Fagervik vid
mitt bibliotek hade jag svarat på detta omedelbart. Nu sitter jag
i Rawalpindi utan böcker i ämnet och mitt svar kommer att
publiceras många veckor efter hans artikel.
Men han kommer in på en del principiella frågor. De är av
intresse. Dem tar jag upp.
Kalla krigs sanningar
”Inte en antydan om att Stalin försökte men misslyckades med
att förvandla också Jugoslavien till en sovjetisk satellitstat och
att detta var den verkliga orsaken till brytningen mellan
honom och Tito!”
Att folkdemokratierna i Östeuropa var sovjetiska satellitstater
var en vedertagen och frihetssinnad sanning under det kalla
kriget. Men var det också en sanning?
Rent allmänt kan nu — år 1970 — sägas att den
underliggande kalla krigssanningen att det kalla kriget var den fria
världens försvar mot rysk expansionism inte längre är en sanning.
Verkligheten var betydligt mer komplicerad.
Det kalla kriget var ett krig. Med handelsbojkotter (där också
Sverige var krigförande part), politisk utpressning, konspirativ
verksamhet, men inte ett hett krig. De östeuropeiska
folkdemokratierna fick lida svåra förluster under dessa angrepp från USA.
Det fanns ett starkt och uttalat intresse från Sovjetunionens
sida att dessa länder skulle ha ”vänskapligt sinnade regeringar”.
Under mellankrigsepoken hade de varit öppet anti-sovjetiska och
fungerat som uppmarschområden mot Sovjetunionen. Under
kriget hade de allierade visat stor förståelse för denna
Sovjetunionens synpunkt.
Det var inte om detta det kalla kriget i Europa rörde sig.
Sådana vänskapligt sinnade grannregeringar kan ju i och för sig vara
såväl feodala som reaktionära. (Vilket kan beläggas med
exempel från Sovjetunionens nuvarande grannlandspolitik.)
En ”förnuftig” Stalin som regerat enbart stödd av den höga
byråkratin, militären och den hemliga polisen och som haft en rysk
överhöghet över Östeuropa som målsättning men som icke rubbat
den sociala strukturen hade varit en helt acceptabel partner för
Atlee och Truman. Tingsten hade kanske sett honom som stats-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
