Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
är bra att det blåser, då blåser slösäden bort. Dock, det politiska
klimatet är ingen väderlek, politiska vindar kommer inte från
himlen. Det andliga klimatet det skapar vi själva genom vårt
arbete och vår kamp. Vad som skett är att etablissementet inte
längre vågar låtsas öppna sig åt vänster. De stora strejkerna har
visat att det inte var de s. k. vänsterintellektuella som var
isolerade — isolerade och verkligt isolerade var däremot statsråd,
arbetarrörelseidkare och ledarskribenter av alla de slag och
kulörer. I detta läge kan inte längre detta etablissement och dess
olika propagandaorgan ha råd att hålla sig med en vänstersida.
Skribenter som nyss fungerade som vänster-alibi för i övrigt
rege-ringstrogna organ har nu förlorat sin funktion som alibin. Det är
sannerligen ingenting att sörja över, den skenbara tystnaden är ett
tecken på seger. Ty vem hade väl trott att den svenska
revolutionen i längden skulle kunna manifestera sig som fast avlönade
skribenter i etablissementets organ?
Då den socialistiska revolutionen är nödvändig, måste den
förberedas. Kampen om kulturen, om den allmänna opinionen, är
viktig. De som menade att vänstern inte borde diskutera har haft
fel. Hur fel de haft visade sig under årets Röd Front i Stockholm.
Som en direkt följd av de stora, kritiska diskussionerna och de
fruktbara motsättningarna växte vår enhet till dess att vårt tåg
var dubbelt så stort som det där statsråden och
arbetarrörelse-idkarna promenerade. Vi når enhet genom kritisk diskussion. En
annan sak är naturligtvis att massmedia inte korrekt rapporterade
om Röd Front.
Under några år fick vi verka inom etablissementets officiella
organ; nu har vi vuxit oss starkare, nu upprättar vi egna baser
från vilka vi kan föra kampen om kulturen. Detta är en stor
seger. Där det nyss dunkade stencilapparater i källare här och där
har vuxit fram moderna tryckerier, som t. ex. Ordfronts eller
Vietnam Bulletinens tryckerier — tryckerier som undandragits
den härskande klassens kontroll. När kulturbyråkratema sökte
strypa den teater som står i folkets tjänst, då upprättas ett nät av
stödorganisationer landet runt. När den officiella debatten
tystnar, då startar våra egna tidningar. Och så tråkiga och så menlösa
som de officiella tidningarna blivit är det inte konstigt om vi
menar oss ha all möjlighet att på ett avgörande sätt ta upp
kampen om kulturen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
