Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vänner. Vi skrev ibland rätt förnuftiga brev till varandra. Han och
Ingrid var ute hos oss som vanligt när vi kommit hem från Indien.
De sov över. Vi diskuterade Aftonbladet. Det var på nyåret
1970/1971. Dagarna efter var krisen ett faktum. Jag uppträdde i
den krisen liksom i de tidigare som Gunnar Fredrikssons
vapendragare. Jag gick i god för honom. Jag kände honom och
litade på honom.
Vi hade haft ett par möten med hela redaktionen. Det var
fullt pådrag från andra massmedia. Nu gick jag till de stora på
PK. När jag kom i AB:s trappa mötte jag Bertil Nilsson.
— Du, Jan, sade han. Gör inte bort dig. Lita på vad jag säger.
Gunnar ljuger för dig. Det finns papper på det. Jag är uppriktig
mot dig nu.
Men jag trodde honom inte. Jag stod upp och talade för
Gunnar Fredriksson.
Men han hade ljugit. Jag såg papperen. Han hade låtit mig
och andra stå upp och gå i god för honom. Sedan såg jag honom
på TV. Han ljög rakt i ansiktet på kameran.
För mig var detta helt avgörande.
Det om den personliga dimensionen. Sedan finns också en
facklig och en yrkesmässig. Men det fanns alltså en personlig
dimension. Jag hade tyckt mycket bra om Gunnar till dess han
visade sig vara feg och falsk.
Från ”Avdelningen för Pressforskning i Lund” har kommit en
förfrågan. De ville ha med mig i någon samlingsvolym kallad
”Journalistikens former”. Jag var misstrogen och bad att få veta
mer. Jag fick veta mer och det var som jag fruktade. Jag var
inplacerad i en fålla: ”Tyckare från vänster”. Av sammanhanget
tycktes framgå att jag var något i PGP:s efterföljd. Naturligtvis
förbjöd jag dem omedelbart att missbruka mina ord och på detta
sätt. Jag vet inte hur de kommer att läsa det; men jag fruktar det
värsta. Alltså:
Mina skriftställningar ingår i en tradition. Kisch, Kraus,
Tucholsky kan nämnas bland de tyskspråkiga. Gustav Johansson,
Palmaer, Sturzen-Becker, bland de svenskspråkiga. Listan kunde
göras lång; men den omfattar icke Birger Sjöberg och kåsörerna. I
Stockholms-Tidningen arbetade jag bl. a. med en form jag
kallade ”Söndagsmorgnar”. Den hade jag diskuterat igenom med
Göran O. Eriksson och Thomas von Vegesack. Det bör anmärkas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
