Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2. Biblioteksbestånd. Om bibliotekens bokbestånd vore
outslitligt så skulle det inte spela större roll om det inte längre gick att
köpa fjolårsböcker. Men bibliotekens bokbestånd är alls inte
outslitligt. Många av de böcker jag gett ut har redan slitits ut. En
pocketbok håller blott några få lån; en ordentligt bunden bok
håller endast ett begränsat antal lån.
Välj ut ett par genomsnittliga folkbibliotek och använd
resultatet av lagerhållningsund ersökningen. Existerar möjligheten att
låna de författare som försvunnit ur lagerhållningen mellan år
1951 och år 1971?
Mitt intryck — som biblioteksvandrare — är att också denna
undersökning skulle visa en allt trängre kulturell horisont.
3. Tag UNESCO:s lista över representativa verk (den är rätt
hygglig; i varje fall användbar) och låt tre förlag räkna på de
olika volymerna. Litteraturutredningen får säkert ersätta dem för
detta arbete. Men om uträkningen utförs dels från 1951 års
kalkyler och dels från 1971 års kalkyler vågar jag hävda att också
den undersökningen skulle visa att horisonten blivit trängre.
(Argumentet att förlagen skulle visa falska kalkyler för att ge sig
sken av dålig lönsamhet är ett omöjligt argument. Om det lönat
sig för Bonniers att ge ut ”De Tre Konungarikena” så hade
Bonniers för länge sedan gjort det.)
För ett par dagar sedan beskrevs i DN hur svårt det var att finna
Moa Martinsons böcker i bokhandeln. Helt nyss upptäckte jag att
en författare som Allan Eriksson är helt okänd bland yngre
läsare. Moa Martinson och Allan Eriksson har inte utplånats av
några ”marknadsmekanismer”. De var — och är — s. k.
lönsamma förlagsobjekt.
På arbetsplatserna fanns en gång ett nät av bokombud. De
finns inte längre. De har likviderats som kår. Kvar finns endast
enstaka restombud som nu säljer lotter och en och annan bok åt
Tidens förlag. Det var inte TV som likviderade bokombudskåren.
Situationen beskrivs i Litteraturutredningens direktiv på
följande sätt:
”Den torftiga eller undermåliga litteraturen, som ges ut i
spekulationssyfte och håller ett lågt pris, tycks vinna spridning
särskilt inom kulturfattiga grupper...”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
