Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Folkrörelsebyråkratin har — för att försvara sina egna privilegier
och sitt eget samarbete med privatkapitalet — planmässigt och
målmedvetet sökt slå sönder förlag och tidningar; driva ut
kulturen från arbetsplatserna; krossa motståndet mot den torftiga eller
undermåliga litteratur som ges ut i spekulationssyfte; och om
Litteraturutredningen vill undersöka ett typiskt fall, då kan
Litteraturutredningen undersöka Folket i Bild.
Tidningen grundades 1934 under starkt motstånd från den
etablerade arbetarrörelsebyråkratin. (Kampanjerna ”Varning för
Folket i bild”.) När tidningen övertogs av Tiden år 1948 började
ledningen planera för dess undergång. (Undersök hur ägarna
reagerade när tidningen allt enträgnare och enträgnare hävdade
behovet av reorganisation.) När tidningen sedan på ett kuppartat
sätt såldes till Åhlen & Åkerlund kunde den med stor
ansträngning uppbyggda bokspridande ombudskåren äntligen krossas.
Detta senaste halvår visar bokhandeln en uppseendeväckande
försäljningsnedgång. Ingen annan bransch visar en sådan
nedgång. Följderna har inte uteblivit. Bokhandelns inköp präglas av
stor försiktighet. Udda och politiskt olämpliga författare köps inte
in. Bokhandeln köper ”säkra kort”. Förlagen ställer med ledning
av detta om sin manuskriptpolitik. Det utbud som bokköpama i
de flesta svenska städer nu har att välja bland är torftigt. Detta
är en stor seger för en skicklig och framsynt svensk kulturpolitik.
Ty det rör sig inte om en kris i allmänhet. Det rör sig om en
styrd och planlagd kris med förutsedda och eftersträvade
resultat.
Med hjälp av indirekt beskattning pressades bokprisema upp
så högt att även en rätt lätt konjunktursvängning skulle ge ett
mycket stort utslag. Och då bruttoprissystemet på böcker
avskaffats kunde de utslagna slås bort på allvar. Med hjälp av
marknadsmekanismerna kunde regeringen så bli av med olämplig
litteratur.
Många författare — Kai Henmark tillhörde de flitigaste —
varnade för denna utveckling. Det fel dessa författare gjorde var
att de inte insåg att regeringens politik alls inte berodde på
dumhet (en dumhet som i så fall måst underskrida normalitetens
undre gräns) utan på långsiktig samhällsomsorg.
Regeringen är dock ingen hämndgirig regering. De kritiska och
utslagna författarna kan ges tillfälle att — i AMS regi — upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
