Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ytterligare några år därefter har vi kommit hem till Sverige
efter flera år utomlands. A. Gunnar Bergman är sjuklig. Vi
hämtar honom ibland i bil. Sitter hemma på Fagervik, dricker kaffe
och pratar om den socialistiska litteraturen. En dag är han död.
Men hans ord dör först den dag jag — och andra som läste
honom och påverkades av honom — skulle gå med på att det vore
enklare att släppa honom och låtsas som han aldrig levat.
Nu faller bitarna in i varandra och bildar ett nytt mönster och
jag ser att jag står vid ett nytt val; den gången han spolades satt
jag med utan att begripa något. Skall jag sitta stilla också nu? Nu
när det läggs tystnad över hans ord?
FIB/Kf nr 8 1972
Vems bracka är du?
Några ord om detta att reta borgare
Det finns sådana som menar sig göra revolution när de klämmer
ut en plastflaska tomatketchup i ansiktet på en snabbköpsexpedit.
Det finns andra som inte själva kastar ketchup kring sig men som
menar att det dock kan vara ett friskt grepp som tillför den
politiska agitationen nya och provokativa värden. Vissa åter säger att
de i princip är motståndare till tomatketchupklämmande som
befriande revolutionär handling men att de anser att klämmandet
tyder på konstnärlig läggning och utvecklad individualitet hos
klämmaren och därför med allvar hävdar vår plikt att förstå
dennes personliga problem och privata själsliv och visa respekt för
detsamma. Sedan finns det alla vi andra som menar att det är
viktigare att visa respekt för expediten och att den kamp som
bör föras i snabbköpen är den gemensamma kampen mot
arbets-köparna och profitörerna.
Förr talades om studenter och brackor och studenterna
föraktade brackorna ty studenterna var fria akademiska medborgare
och brackorna var bara vanliga borgare som tänkte på pengar. På
den tiden gick klokt folk ur vägen när akademikerna drällde
utför gatorna. Och akademikerna sjöng och viftade med vita
mössor och slog in fönsterrutor och stal skyltar och poliserna bockade
och brackorna gömde sig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
