Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och småborgerlig. Närmast är den släkt med Viktor Svanbergs
litteratursyn. (Svanberg liksom de småborgerliga ”ungsocialisterna”
kunde fördöma Strindberg därför att denne trodde på Gud och
var konstig. De förmådde inte som de marxistiskt påverkade
i Socialdemokratiska Ungdomsförbundet se till huvudfrågan i
”Strindbergsfejden”: Strindbergs förhållande till folket och dess
kamp mot den härskande klassen.)
Om frågan hade varit om Balzac var socialist eller inte så hade
den inte varit värd att diskuteras. Han var inte socialist. Han
utgav sig inte för att vara det. Men han hade kontakter med
Saint-Simonister och fourierister och var vän med Heine och Hugo.
Problemet är ett annat och betydligt allvarligare: Råder det
en direkt konflikt mellan Balzacs världsåskådning sådan den
framträder i hans skrivna verk och den konstnärliga sanning som
framträder i dessa verk? Var Balzac alltså omedveten om vad
han skrev? Eller skulle hela hans verk vara hyckleri?
För litteraturhistoriker och litteraturkritiker kan det kanske
vara ”intellektuellt spännande” att utgå från att det är möjligt
att i omedvetenhet eller hyckleri skriva Den mänskliga komedin.
Det ger dem i varje fall en suverän frihet att sitta i sina kamrar
och konstruera sina diktare. För mig som yrkesförfattare och
medvetet ordarbetande människa är frågorna djupt personliga och
mycket allvarliga.
Den typ av motsättning de laborerar med innebär att de
förnedrar Balzacs arbete och underkänner den medvetna
skapandeprocessen. Antingen tvingas de framställa Balzac som en den
där av ovidkommande motiv (förälskelse och penningbehov)
skrev legitimistiskt i den rojalistiska pressen; eller också gör de
honom naiv. (Satt och svettig, fet och bullrande.) Men vare sig
de gör honom fal eller naiv vägrar de att tro honom på hans ord
när han påpekar att han faktiskt menar vad han skriver.
Svaret på frågan om det i Balzacs verk råder en konflikt
mellan ”världsåskådning” och ”världsgestaltning” måste naturligtvis
sökas i Balzacs verk. Men det tog mig flera år innan jag insåg
detta. Länge följde jag med strömmen och läste Lukåcs. Många
gör så än.
På våren år 1951 satt jag och skrev på en roman. Samtidigt
skrev jag artiklar om ”Förfallets romantik och skapandets
realism”, läste och arbetade politiskt. Då fick jag tag i Lukåcs: Stu-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
