Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skriva om gamle man i Rågsved.
I Predikaren är kaprisknoppen kraftlös. Det säger mig inte
mycket. Däremot är jag väl medveten om att de år nalkas i vilka
jag inte finner behag. Predikaren, Gamle man, en tänkt gubbe i
Rågsved ... ålderdomen ser ut som ett allmänmänskligt öde.
Religioner förändras och samhällssystemet omvandlas och tiderna
går och ålderdomens elände förblir detsamma.
Dock är det inte så. Eländet är ett klassamhällets elände.
Ålderdomen är en politisk fråga, inte en biologisk. Predikarens
elände liksom Gamle mans elände liksom gubbens i Rågsved
elände blir begripliga eländen först när de ses i socialt
sammanhang. Gubbarna är eländiga då de är värdelösa. Gubben i
Rågsved står på ortopedens väntelista, men läkarna pekar på hans
namn och säger: Den, han är för gammal. Honom är det inte
längre meningsfyllt att operera. Han får lämna plats åt en yngre.
Så stryks Gubbens namn på ortopedens lista. Så länge han
lever (inte så länge alltså) får han linka fram på kryckor därför att
han är gammal och värdelös. Först revolutionen upphäver
eländet genom att avskaffa privategendomen. Då återfår gubben sitt
värde och ålderdomen är inte längre det eländiga förfallets år
utan den hedersamma fullbordans år. Medvetet kan vi förändra
människans villkor.
Dagens Nyheter 16-7-72
Anmärkning om socialt betingad ordblindhet
Också Werner Aspenström skrev om Gamle Man i DN 16-7-72.
Han skrev dock bland annat:
”Ensamheten, den naturliga utglesningen av vänner och
anförvanter är sig lik, samhällets anonyma service kan aldrig ersätta
vänskapen.”
Det intressanta är att han är så övertygad om att ensamheten är
sig lik att han inte ens förmådde läsa vad som stod i texten:
”Fränder haver han månge, och vänner haver han få.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
