Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Denna ordblindhet är inte privat. Den är inte en oförmåga till
innantilläsning. Den är en socialt betingad selektiv ordblindhet.
Ty om inte Aspenström betingats till att finna sin felläsning
”ut-glesningen av vänner och anförvanter” naturligare än den
riktigare innantilläsningen ”fränder haver han månge” så skulle han
tvingas till insikten att ensamheten icke är sig lik; att ensamhet
och elände är sociala och icke biologiska kategorier.
Det verkligt fascinerande är att Aspenström naturligtvis i och
för sig vet detta. Om han diskuterade inom ett annat fack än
litteraturens skulle det visa sig att han visste vad ord som fränder,
skyldemän, nidj ar, kvislarmän en gång stått för. Men han förmår
inte av detta skapa sig ett medvetande. När han sedan
analyserar följer han då blott den gängse fördomen.
I det är han inte ensam. Professor Leksell — ledamot av
Socialstyrelsens vetenskapliga råd — skrev i DN 21-7-72 att:
. förespeglingar om en marxistisk revolution är en dålig
tröst för de gamla ...”
Leksell och Aspenström tillhör dock de mer tänkande bland de
svenska intellektuella. Det skymtade hos båda ett blekt
medvetande om att eländet icke var enbart öde och biologi. Kanske
skulle det vara meningsfullt att någon gång föra ett samtal med
dem. Men jag vet inte. Med varje år som går framträder det
barndomsminne jag beskrev i Rescontra allt tydligare:
”1 oktober år 1933 bor vi på Kungsholmsstrand. Jag sitter i
fönstret och ser mot Karlberg. En bogserbåt drar ett släp pråmar
genom kanalen. För att förströ mig säger Mary:
— De kanske seglar till den varma södem.
— Visst, säger jag, och om de seglar tillräckligt länge måste
de sedan fortsätta mot den varma norden.
— Prata inte dumheter, säger hon.
Jag upprepade sedan detta försök med många andra och
fann snart att de flesta vuxna aldrig satt sig in i att jorden är
rund.”
Diktaren Aspenström och professorn Leksell stirrar allvarligt rakt
fram och säger:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
