Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
höjd skulle avslöja individens intelligens är en reaktionär och
skadlig vanföreställning; men den har inte samma direkta
politiska funktion som vanföreställningen att hudfärgen har något
samband med socialt mer eller mindre ”värdefulla
arvsegenskaper”.
Jan Arvid Böök hade en stor uppgift som akademiker och
intellektuell i Svensk Uppslagsbok år 1952; den att presentera den
härskande klassens ideologi för folket. De vanföreställningar han
spred var ekonomiskt lönsamma för det svenska kapitalet och för
den svenska exportindustrin.
Den tjugosjätte september år 1583 skriver det stora
finanshuset Fuggers nyhetskorrespondent i Madrid:
”Flottan från spanska Indien har, Gud ske pris, anlänt utan
missöde den trettonde dagen denna månad. Den medför en
last av femton miljoner/.. ./Detta är en vacker slant som
kommer att ge nytt liv åt handeln.”
Så var det! Den europeiska kapitalismen utvecklades genom
stöld, plundring och rofferi. Det guld som stulits gav ”nytt liv åt
handeln”.
I femhundra år fortsatte den europeiska (och senare även den
Nordamerikanska) kolonialismen. Det var femhundra år av
öppen och skamlös plundring.
Under dessa femhundra år skapade kolonialherrarna
föreställningen att de ”vita” var bättre än ”de färgade”. Den skulle
rättfärdiga plundringen. Rasismen tjänade plundrarna.
Men den hade även en annan uppgift. Herrarna sög inte bara
ut kolonierna. De sög ut sina egna folk också. För att hindra
solidariteten mellan de ”egna” och de ”andra” skapades koloniala
och rasistiska myter åt folket. Engelsmannen kunde vara krokig
av rakitis, utsugen och nedtryckt, men han var ”vit” i alla fall.
Den vetenskapliga kampen mot dessa härskande ideologier var
en del av folkens befrielsekamp. År 1952 höll kolonialväldena
(där det enligt Jan Arvid Böök fanns rashygieniska problem) på
att störtas av folkens kamp. Kampen mot rasismen var en kamp
mot förtrycket. Att vetenskapsmännen avslöjat rasismens myter
var en stor seger för alla världens folk i deras gemensamma
kamp. Det var i det läget som Jan Arvid Böök framträdde som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
