Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Arbetsgruppen räknade med en upplaga på 50 000 ex, en
redaktion på omkring 20 av landets bästa journalister och
ett format per vecka på 24 sidor, i storlek något mindre än
kvällstidningarnas. Den årliga förlusten efter
inkörningsperioden beräknades till 2 milj. kr.
— Ett billigt alternativ till en socialdemokratisk
morgontidning, underströk Rollén.” (DN 19-8-72)
Därmed har arbetsgruppen tagit steget fullt ut. Subsidierna
planeras in från början. När tidningen lyckats och nått 50 000 ex då
blir förlusterna 2 000 000 och det är ”billigt”.
Men dessa pengar kommer ju någonstans ifrån. De måste tas
från annonsmarknaden eller från skattemedel eller från
LO-med-lemmarnas kontingenter eller från SAP-medlemmarnas avgifter.
Det finns ett annat sätt. Arbetsgruppen kan höja tidningens
pris med 80 öre. Då täcker den sina kostnader. Då blir inga
förluster och då behövs inga subsidier.
Ty det marknadspris Arbetsgruppen funderar på är ju ett
svindelpris. Det är den svindel som påbörjades av Girardin och som
syftar till att skinna folk och göra det omöjligt att skapa
självständiga tidningar. Annonssubsidierna och statssubsidiema fungerar
på samma sätt.
Folk är inte dumma. Vår tidning, Folket i Bild/Kulturfront,
har inga annonser och har inga subsidier och vi har inte begärt
några subsidier och nu har vi stämmobeslut på att styrelsen inte
ens i en ekonomisk nödsituation har rätt att sälja sig på
annonsmarknaden. Därför kostar vår tidning 50 öre mer än vad den
skulle göra om den var en ”vanlig” tidning. När jag står och
säljer Folket i Bild/Kulturfront har det hänt att folk diskuterat
priset med mig. Men det har aldrig inträffat att någon tyckt att 2
kronor vore ett riktigt pris när jag förklarat att det just är dessa
50 öre som gör att vi kan bygga ut tidningen och gå vidare helt
på egen kraft utan subsidier och annonser i någon form.
Ty om vi skulle kalkylera som Arbetsgruppen kring Palme, då
skulle vi nu gå med en årlig förlust på 500 000 i stället. Då skulle
vi sitta där i saxen. Var höst skulle styrelsen få sända in sina
räkenskaper och sin subsidieansökan. Då bleve vår tidning inte
mycket värd.
Så enkel är tidningsekonomin. Den som vill att Folket i Bild/-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
