Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”En mörk och kall sky vill breda sig omkring själen, och man
begriper icke hur det kan vara möjligt, att man ett ögonblick
vill fortfara att arbeta i en litteratur eller för tänkesätt, som,
vart man än vänder sig, blott erbjuda förbannelse. Och likväl
är det så med mig att jag ej kan annat. Jag kan sättas i
fängelse eller drivas ur landet, avklädas naken, hängas eller
dränkas, men så länge jag lever, var morgon jag vaknar, har jag
inga andra tankar än dem jag alltid haft och oupphörligen allt
vidare måste utveckla.”
Vad romantiken beträffar blir den genast mindre romantisk när
man tänker på att Almqvist bara några år senare befinner sig på
flykt undan sina fiender ur landet. (Jag är alltså mer övertygad
av Hultgren/Jägerskiöld än av Axel Hemming-Sjöberg; men det
är ingen huvudfråga i just denna argumentation.) Men vad de
mörka och kalla skyarna angår kan man ju undra hur mörka och
hur kalla de hade blivit Almqvist om han kunnat övertygas om
att mer än ett sekel efter hans egen död skulle detta brev från
Hazelius uppträda som utskickningar från kulturråd och
professorer och ämbetsmän och direktörer i SAP eller SAF.
Bara ett eller annat ord behöver bytas. Kulturrådet Andersson
skulle inte ta avstånd från ”publicister” utan från ”extremister”.
Professor Pettersson skulle lägga till en rad om
”vetenskaplighet”. Ämbetsmannen Lundström i LO skulle tala om
”demokratins spelregler”. I brevet från den höge partibrodern i SAP skulle
ordet ”antikristianism” säkerligen bytas till det populärare
”marxism”. Kusinen i SAF skulle hävda att ”biandekonomin” gärna
finge ifrågasättas. Slutraderna skulle numera hos dem alla
troligen också innefatta några ord om ”demokratisk värdegemenskap”
eller ”samhällsbyggets kitt”.
Resultatet av brevväxlingen skulle bli nu vad den blev då;
ekonomiska svårigheter för den som envisades och framhärdade i
sin usla verksamhet.
Men om man inser att etablissemangets direktion inte fått ny
ledning under dessa år, blott fått fasaden renoverad, då inser
man också att villkoren för intellektuellt arbete i Sverige
kommer att förbli hårda länge än. De är inte riktigt desamma som på
Almqvists tid; nu finns en arbetarklass. Men samtidigt har
teknikerna att uppspåra och utspärra eller sidoställa eller på annat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
