Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var en riktig beskrivning. Den högre utbildningen var ett
privilegium för ett litet fåtal ungdomar. Den var nästan helt
förbehållen ungdomar från välbärgade och/eller intellektuella hem.
Undervisningens innehåll var djupt reaktionärt. Det sociala och
ekonomiska trycket sådant att de flesta bland de — mycket få —
arbetarungdomar som gick genom skolan blev lojalt och
välanpassat borgerliga.
Nu, en generation senare, är det inte längre blott något över 3
procent av ungdomarna som tar studenten; nu går ungefär 30
procent genom gymnasium. Antalet studenter från arbetarhem
har ökat. Inte bara i absoluta tal, utan även i relativa. Även om
det fortfarande förekommer en viss anpassning högerut i takt
med antalet studieår så vore det oriktigt att säga att nästan alla
arbetarstudenter söker sig högerut. Tvärtom visar de
undersökningar som gjorts att andelen arbetarungdom i organisationer som
Glarté är större än andelen arbetarungdom bland studenterna i
allmänhet. Skolreformen var och är ett demokratiskt och folkligt
krav. Den nya skolan är alltså en seger för dessa krav. Eller är
den inte? Vore det inte riktigare att säga att ”näringslivet”
behövde mer utbildad och bättre utbildad arbetskraft och de
statliga myndigheterna effektuerade beställningen genom en
skolreform som skulle leverera arbetskraft i önskad kvalitet?
Det är nämligen så att den okunnighet jag mött bland
studenter är en mycket relativ okunnighet. De flesta tycks ha fått en
mycket bristfällig utbildning. Men några är kunniga. SÖ tycks
mena att dessa kunniga i dag är lika bra eller ändå bättre än
elitstudenterna för en generation sedan. Jag tror på SÖ. Jag tror
att dessa 10 procent av 30 — alltså 3 procent av samtliga
ungdomar — är lika bra eller kanske ännu bättre formellt rustade än
studenterna som helhet var år 1944 (3,49 procent av ungdomen).
Men hur är den sociala fördelningen bland dessa 10 procent
som går ut ur gymnasiet som elitstudenter och som når in på alla
spärrade linjer? Hur förhåller den sig till den sociala
fördelningen bland studenter år 1944? Vad har ändrat sig?
Olika undersökningar visar att betyg är bundna till social miljö.
I Kina, i Frankrike, i Sverige, överallt visar det sig att ”rättvisa
och jämlika55 betyg är ett sätt att konservera härskande klassers
och ledande gruppers dominans. Klassfrågor är inte biologiska
frågor. Det är inte generna som avgör betygen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
