Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det räcker inte ens att veta lika bra. Den radikale studenten
måste vara dubbelt så kunnig. Det är inte omöjligt. Det går. Med
arbete.
Gaudeamus nr 15 1972
Konstitutionen som kom på tofflor
Den andra mars år 1972 överlämnade Grundlagberedningen sitt
betänkande. SOU 1972—15. En ny grundlag smög in på tofflor. I
de stora tidningarnas ledarkommentarer släpptes några ord om
konungamakt och konung och demokrati; en och annan jurist
mumlade något i någon hömartikel; det menades att kanske
regeringen inte borde få rätt att beskatta. Sedan blev det tyst. En
debatt hade pyst förbi och nu vidtog stora likgiltigheten.
Viktigare statsakter stod också för dörren. Monarken skulle fylla nittio
år.
Denna tystnad är egentligen märkvärdig. Skulle landets
styrelse blivit de styrda likgiltig? Seklet efter konung Stenkil
Rag-valdssons död år 1066 är ett sekel av strider om styrelsen som
avslutas år 1164 när Sveriges land får gemensam ärkebiskop i
Uppsala. I äldre Västgötalagen kodifieras den nya feodalmakten i
början av tolvhundratalet: ”Svearne äga konung taga ock så
vräka.”
Fram genom seklen larmar sedan den konstitutionella
debatten; Landslagen och Arvföreningen, Uppsala Mötes Beslut,
Regeringsformen av 29 juli 1634 och den av 21 februari 1719, den
”oryggliga och heliga grundlagen” av år 1772, Förenings och
Säkerhetsakten av år 1789, 1809 års Regeringsform,
Riksdagsordningen av år 1866, Författningsrevisionen 1917—1921.
När jag går ner i arkivet och slår upp protokollen slår hatet
upp ur trycket; orden bullrar och fräser mot varandra. Vår
konstitutionella historia är som andra folks. Den är en historia om
våld och hot och utpressning och grymhet och förräderi. Men det
är varken käbbel eller meningslösheter. Grundlagarna speglar
inte bara en frontlinje i klassernas långa kamp; de är också ett
segrarnas vapen. De reglerar makten i staten.
Folk som gått i skola nyligen tror ofta att 1809 och 1866 och
1917 var stillsamma och fredliga och klokt överlagda reformer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
