Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han använder och vilka gester han begagnar. Då skulle han inte
framstå som dum och obildad utan som cynisk och målmedveten.
En den där använde ett beprövat recept.
Jag vet inte vad som är värst; att våra representanter är
obildade och okunniga eller att de är illasinnat cyniska. Båda delarna
är lika onda. De dumma och de cyniska är båda farliga.
De senaste åren har respekten för intellektuellt arbete och för
vetenskap och konst inte varit särskilt framträdande bland våra
valda ombud. Så som de uttalat sig i olika riksdagsdebatter och i
pressen och i samband med riksdagsrevisorernas konstbedömning
är det helt tydligt att det finns en stor grupp bland dem som är
öppet fientliga mot intellektuellt arbete.
Det aktiva hatet mot intellektuellt arbete och diskussion är
minst lika utbrett inom regeringspartiet som inom den officiella
oppositionen. Vi bör inte underskatta denna fientlighet bara
därför att det vanligtvis är partiernas B-lag som får rycka fram
när det gäller att angripa ”de intellektuella”. Även om det är
sådana som Tage Adolfsson och Nancy Eriksson som får komma
med de grövre angreppen vet vi ju att de har stöd bland de
tunga politikerna inom sina politiska apparater.
Många svenska intellektuella, särskilt då sådana som menar sig
vara ”opolitiska”, är benägna att tro att det som hänt i andra
länder inte kan hända här. Vi i Sverige kan råka ut för mycket;
men verkligt illa kan det inte gå. Jag menar att detta är
felaktigt. Det kan gå precis lika illa här som i andra länder. Det vore
helt tänkbart att vi inom loppet av några år finge söka utföra ett
intellektuellt arbete under villkor som bestämts av Nancy
Eriksson och Tage Adolfsson.
Med oro iakttar jag hur snabbt allting nu förändras. Även om
Tage Adolfsson verkligen är genuint okunnig om att han ord för
ord plagierar Joseph McCarthy är jag dock övertygad om att han
för några år sedan inte skulle ha vågat stå i TV-rutan och visa sitt
ansikte och säga:
— Jag vet namnen ...
— Men jag tänker inte tala om dem här ...
— Namnen får komma fram i den utredning som
radioledningen måste sätta igång ...
Jag kommer att föreslå Radioteatern att sända Reuben Ships
hörspel ”The Investigator” från år 1954. Det är möjligt att det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
