Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
redan gått så långt att Radioteatern av hänsyn till Tage
Adolfsson inte vågar sig på detta stycke. Vi får se.
Det som dock nu är viktigt är att vi verkligen tar upp striden
för den intellektuella friheten. Gör vi det inte nu, då kommer
oundvikligen Tage Adolfsson och Nancy Eriksson att bli rådande.
I ett sådant läge skulle för de arbetande svenska intellektuella
blott återstå anpassning eller emigration — yttre eller inre.
Det kan sägas att jag med detta sätt att skriva söker vända mig
till borgerliga humanister. Det gör jag. Ty Heinrich Mann står
mig betydligt närmare än en aldrig så revolutionärt hojtande
Do-riot. Vi behöver skapa breda enhetsfronter för att den
kommande perioden inte skall bli mycket mörk.
Gaudeamus nr 14 1972
Fyrtio år senare
Nu är snart fyrtioårsminne. Det var den 30 januari 1933 som den
fascistiska samlingsregeringen Hitler—Hugeberg—Papen på
laglig väg och under iakttagande av de parlamentariska
spelreglerna gavs makten i Berlin.
Den natten demonstrerade trasproletärerna i SA inför sin
ledare. Facklorna brann. Sångerna dånade. Det trampade av
stövlar när dessa stackars arbetslösa manschettproletärer och
deklasserade småhandlare och förtvivlade utstämplade arbetare
hyllade denna storfinansens samlingsregering som de trodde skulle
ge dem bröd och arbete och ett värdigare liv. De var fotfolket.
Snart nog skulle de få lära sig veta hut i julimorden år 1934. Nu
ligger de flesta bland dem sönderruttnade i massgravarna österut.
De fick plikta med sina liv för sin dumhet att välja
Hitler—Hu-genberg—Papen.
Den var monopolkapitalets regering, öppet och skamlöst och
utan mask. Det var till en början de gamla monopolen; järn- och
stålindustrin och kolgruvorna som behärskade den fascistiska
samlingsregeringen och tog kontroll över statskassan och de feta
rust-ningskontrakten.
Men de unga och mer rovlystna monopolen inom den kemiska
industrin och elektroindustrin lyckades snart få sitt eget tjänste-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
