Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lika mycket för Orwell och Forster som för Kipling. De är alla
lika, de världsberömda och de okända, de ”radikala” och de
öppet imperiehyllande. Ingen enda brittisk författare har beskrivit
Indien.
De radikala kritiker som i Forster har kunnat se annat än en
välskrivande man och menat att de även sett en författare och
en skildrare har antingen inte haft någon kunskap om det Forster
beskriver eller också — vilket är troligare — inte velat överge
de härskandes myt att litteraturen är litteratur.
När det gäller Kipling, Forster och Orwell gav Greenberger
mig inget nytt. Dem hade jag ju läst i Indien. (Och jag föredrar
den öppet skurkaktiga Kipling framför den liberalt hymlande
Forster.) Men jag hade utgått från att någon stans och någon
gång hade förekommit en brittisk författare vars skildring av
Indien inte direkt stått i imperialisternas tjänst. Det var dumt av
mig. Det var inte min okunnighet — som jag trott — det var
faktiskt så att denne icke funnits. Det är som om det bara funnits
Olle Hedberg, Sigfrid Siewertz och Sigge Stark att tillgå när
man ville läsa om Sverige.
De brittiska författare som skrev om Indien var olika. Men
gemensamt för dem alla var att de tjänade som imperialismens
direkta propagandister. Ihärdigt och envist och med större eller
mindre briljans skildrade de sociala problem som privata
problem eller rasproblem. Dessa litteratörer var inte bara
litteratörer under imperialismens epok; de var imperialismens
litteratörer.
Hela denna litteratur kommer naturligtvis att dö undan. Dess
intresse kommer att bli av samma karaktär som det intresse vi nu
hyser för biskop Lauds predikningar. Specialister studerar dem
för att få ett klarare perspektiv på den tiden. Och i en
kommande tid kommer Streicher och Forster att behandlas bredvid
varandra. Olika exempel på rasistisk ideologi.
Men innan vi nått så långt måste denna litteratur bekämpas.
Den är ett giftigt ogräs.
När jag skrivit detta vet jag ungefär vilken reaktion det
skrivna väcker hos de mer eller mindre liberala litteratörerna.
Kipling bryr de sig inte om. Honom har de inte läst (Läste de
Ossiannilsson?). Men de kommer att försvara Orwells skildring
av Burma och Forst ers skildring av Indien och finna själ och all-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
