Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skall inte skymfas. De skall inte kallas slaktare.
Tag den stora franska revolutionen. Det talas om skräckvälde.
Det talas om terror. Men vilket var det verkliga skräckväldet?
Inte var det jakobinernas nödvändiga utrensning av de
aristokratiska förrädarna. (Den som vill veta hur de borgerliga
demokraterna bedömde ”skräckväldet” — på den tid då bourgeoisien
ännu kunde vara demokratisk — bör läsa Mark Twain, ”En
Connecticut Yankee vid kung Arthurs hov”. Det var den boken som
lärde mig skilja på terror och terror när jag var barn.)
Detta gäller också 1857. En genomgång av dokumenten visar
vilka som föll offer för terrorn och vilka som utövade den. Då
visar det sig att det var britterna som medvetet använde sig av
massmord, masstortyr, massterror, massplundring, massvåldtäkt
och massfömedring som politiskt vapen. Det visar sig också att de
som utförde denna politik inte bara fann den riktig; de fann
också nöje i den. Det finns fler dokument om sadistiska
utsvävningar i ”nöjessyfte”, till och med i ”konstnärligt syfte” —
konsten att hänga infödingar så kropparna bildar estetiska figurer —
från brittiska gentlemän än från tyska SS-män. SS-männen
hycklade lite mer. De brittiska gentlemännen tyckte uppriktigt och
public-school-ärligt att det var förbannat roligt och uppiggande
att sakta plåga en inföding. Britter, tyskar, soldater från Förenta
Staterna; det är inte att de är ”tyskar” eller ”britter” eller
”amerikaner” som gör dem till terrorister; deras sociala funktion som
herreklass och härskare tvingar dem till terror och sadism; det är
därför de måste bekämpas.
Det avgörande med Bertrand Russells skildring av sina känslor i
Yokohama är att de helt och hållet är klassbundna. Då han själv
trots allt aldrig kunde inse detta och befria sig från denna sin
klass5 brutalitet förblev han en filosofisk halvfigur, tvetydig,
trevande, ofullgången. En liberal!
Ty han kunde på en gång fördöma det brittiska regementet i
Indien som krigsförbrytelser att jämföra med fascismens och själv
reagera med brittisk rasism. Liberalen kan fördöma; han kan inte
inse. Han är moraliskt upprörd. Inte mer. Liberal. Alltså inte
effektiv ens när han har rätt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
