Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - På tal om kritik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
en helt alldaglig ideologisk felläsning. (Av typiskt slag. Jag gör en
kommentar kring dessa typiska felläsningar av denna text i
”Skriftställning 4” s. 97—101.)
Därmed blev hans kluvenhet begriplig. Dessa konstiga
skrivningar som å ena sidan finner bilderna fruktansvärda och å andra
sidan finner tidsbilden urgammal.
Grahn — liksom de flesta radikala intellektuella — förtränger
den helt vanlige och samtida B. Olsen och flyttar tillbaka honom
till något ”urgammalt”. Grahn talar följdriktigt om
monomanierna mina.
I ”B. Olsen” — liksom i annat jag skriver — tog jag naturligtvis
de olika scenerna, också de groteska, direkt från den samtida
verkligheten. Det var en av Grahns kolleger som brukade spika
in sin fyraårige son i vedlåren. Det var jag själv och en kamrat
som år 1941 gjorde oss av med en odräglig yngre lekkamrat
genom att stänga in honom på ett torrdass och lägga haspen på och
han kröp ut bakvägen och han har nu krupit ända upp till att bli
direktör i SAF och jag är helt övertygad om att upplevelsen
bidrog att forma honom. De märkvärdiga talen är högst verkliga
och Grahns naiva förtröstan att det finns någon ideologisk spricka
i överskiktet bara därför att den svenska rasläran officiellt
avskaffats under femtiotalet (efter Afrikas befrielse) gör mig ännu mer
övertygad om att vår framtid är mörk.
Men naturligtvis tar jag Grahns kritik allvarligt. Den visar att
jag inte lyckades få honom att läsa på rätt sätt. Han kunde
bibehålla samma ideologiska filter framför sin uppfattning som när
han läste ”Gamle man” i Dagens Nyheter. Det är mitt fel —
som författare. Inte hans — som läsare.
En annan typ av felläsning är den idéhistoriska. B. Olsen vistas
i ett helvete där sakerna har sin gång och där de gick som de
gick. Om detta äger Evan Storm i Bokfönstret 30-10-73:
”... här har väl Strindberg spökat lite grand, tror jag i Myrdals
blandning av förlagor man har när man skriver ...
Associationen till Atterboms ’ Lycksalighetens ö’, som ju alltså var ett
läs-skådespel, är väl också klar.”
I och för sig anser jag att kritiker skall fråga författare efter
”förlagor” och inte associera på egen hand. Och om man nu nödvän-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
