Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strindberg I: Bortom avfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
En helt kort sträcka tycktes han slå följe med Heidenstam eller
Nietzsche. Sedan fortsatte han sin egen väg.
Branting och andra sökte förklara det med att Strindberg
sedan dess hamnat i mystik och blivit ointressant. Eller oduglig.
Men det märkliga inträffar då att samtidigt som den liberala och
radikala pressen förfasar sig över kammarspelen på Intima
Teatern (där Anna Branting skrev: ”Sorglig och underlig är hela
denna Intima-Teater-kult. Det är ett degenerationstecken att
jämställa med religionsgrubbel. Vem vet? Snart kanske hovet
ger sig dit, som det för 35 år sedan drog till Beskows kyrka, snart
kanske gardesofficerarna börja spela drömspel i intim förvirring
med livets underbara hyacinter och sopprötter...”) så når
Strindberg sin stora publik just bland arbetarungdomen. Och till
Strindbergs sextioårsdag när Branting tar avstånd i spalterna
samlas såväl de Socialdemokratiska ungdomsklubbisterna som
ungsocialisterna (ännu vänstristiskt omedvetna) i Stockholm till
Strindbergsfest i Folkets Hus. Efter festens slut samlas de utanför
hans bostad för att hylla honom. Denna hyllning äger rum ett år
innan Strindbergsfejden börjar.
Här döljer sig en viktig motsättning. Det finns en möjlighet att
spela ”Drömspelet” så som Anna Branting menade. Det har
gjorts. Men då får man kastrera det. Ta bort kolbärarscenen till
exempel. Stympa hans arbete. Den utvecklingsvägen ges. Men
den är inte den enda. Ty Strindbergs mysticism är inte entydig.
Branting gled över i revisionism. Men det var inte konstigt;
hans marxism hade varit mekanisk. Han hade — som han skrev i
sitt telegram 1899 — dröjt sig kvar i Röda Rummet. Han var en
förklädd liberal. När han så ställdes inför de nya problem som
arbetarrörelsens frammarsch reste inför honom under det nya
seklet så kunde han inte annat än halka bort den Bernsteins väg
som skulle föra honom in i Folkförbundet och festtalen.
Ödesbestämd var denna utveckling inte. Andra liberaler —
Franz Mehring i Tyskland till exempel — gick vänsterut, blev
socialister, erövrade åt sig en marxistisk insikt under partistriderna.
Men Branting kunde inte slita sig ur Röda Rummet trots att det
längesedan utplånats.
Strindbergs åttiotalism hade också den varit mekanisk. Den
hade blivit honom steril (” ... jag kan inte andas i Ert fysiska
vakuum”, skrev han till Branting efter dennes deltagande i vänner-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
