Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Strindberg I: Bortom avfallet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nas fest i Götiska Rummen). Hans väg kunde inte bli Gustav
Borgs eller Hjalmar Brantings eller Gustaf af Geijerstams; för
honom var åttiotalet något att övervinna.
Men den kunde ju inte heller bli Heidenstams. Strindbergs
infernovandring för långt bortom nittiotalisterna. (För att inte tala
om den Wirsén som Hinke Bergegren skulle ställa upp mot
honom år 1910!) Strindbergs kris hade starka inslag av folkligt
läseri. Generationer av svenska torpare talar genom Strindberg när
han i ”Jakob Brottas” talar om sin misstanke att han är Job:
”Det träffar avgjort in på mig: sprickorna i huden, drömmarna
och visionerna, allt sammanstämmer. Men därtill kommer ett
överskott å min räkning: jag har utstått de ytterligaste kval, då
omständigheter, som styrts av makterna, inklämde mig för att
nödga mig svika en mans enklaste plikter; att underhålla sina
barn. Job drar sig ur spelet med bibehållen ära, för mig gick
allt förlorat, till och med äran, och ändock övervann jag
frestelsen till självmord, jag ägde mod att leva vanärad.
Allt sammanlagt är jag icke så förkastlig ändå, och om jag ej
är värd nåden, kan jag njuta gott av barmhärtigheten.”
Vem har inte haft den gubben i släkten? Om man ser Strindberg
för vad han var; en typisk (icke genomsnittlig) svensk
aderton-hundratalssmåborgare (minns Engels ord om olikheten mellan
tysk och norsk småbourgeoisi!) så blir Strindbergs inferno vandring
alls inte oväntad. Dock genom att inte vika undan för sin
jakobs-brottning med fädrens Gud förmådde han senare att ställa de
viktiga samhällsfrågorna på ett riktigare sätt än vad Hjalmar
Branting — sin tidvisa marxologi till trots — förmådde. Branting
satt fast i ämbetsmannatradition och bland liberaler i Röda
Rummet. Strindberg återerövrade dialektiken.
År 1884 beskriver han överbyggnaden på följande sätt:
”Vilka medel begagnar överklassen för att hälla underklassen
under sig?
Lögn, bedrägeri, vidskepelse, stående arméer och fängelser.
Lögn kallas eviga sanningar, bedrägeri ’för folkets väl’,
vidskepelse ’Guds ord’, stående arméerna ’för fosterlandets försvar’,
fängelserna ’förbättringsanstalter’.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
