Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanningen är konkret! Krossa skolastiken! Släpp marxismen loss!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Artikeln är typisk. Då den är ett extremt försök att omvandla
marxismen till filosofisk idealism kommer den att i renkultur
representera det mest gängse i samtida officiella östeuropeiska och
officiösa nordatlantiska ansträngningar att förvandla Marx till
ideolog och att av arbetarklassens revolutionära teori skapa ett
falskt medvetande; ett folkets opium. Då Per-Olov Zennström
under nästan ett kvarts sekel varit en av de huvudansvariga för den
kulturpolitik som förts av SKP/VPK gör den teoretiska
sammanfattning han nu genomför det möjligt att förklara hur det kunnat
komma sig att denna politik blivit ett så totalt fiasko trots de
goda objektiva förutsättningarna för en revolutionär kulturpolitik.
Under decennierna efter det andra världskriget har SKP/VPK
förmått förskingra flera generationer kulturskapare; den
överväldigande majoriteten av alla svenska konstnärer och författare
under denna period har först sökt sig vänsterut, sedan mötts av
skolastik och orimliga krav och de politiskt ansvarigas oförmåga
att skilja på vänner och fiender och så fördrivits. Per-Olov
Zenn-ströms artikel gör det möjligt att begripa varför det progressiva
och nyskapande inom det svenska kulturlivet under dessa
decennier därför skett vid sidan av, utanför och delvis i strid med
SKP/VPK:s politik.
Dessa två diskussioner är nödvändiga för det revolutionära
arbetet i Sverige. Vi måste lära av våra misstag. Samtidigt kommer
det att hävdas att dessa diskussioner är onödiga, okamratliga och
störande för enheten inom vänstern. En sådan syn på enheten är
skadlig. Fredsrörelsen under femtiotalet hade en sådan syn på
enhet. Det var en tigandets enhet. När Erik Blomberg ville
ställa frågor blev han följdriktigt betraktad som
enhetsmotstån-dare. Men det förhållandet att det är nödvändigt att i olika
frågor uppträda enigt med Rune Lanestrand eller Gustaf Petrén
eller Per-Olov Zennström får icke innebära att Rune Lanestrands
Asa-Nisse-marxism, Gustaf Petréns borgerligt formella
rättsbegrepp eller Per-Olov Zennströms ideologiserade marxism höjs
ovan diskussionen. Men för att dessa diskussioner skall bli
fruktbara är det först nödvändigt att nu i det konkreta påvisa
Zennströms felaktigheter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
