Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det spruckna världsägget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det spruckna världsägget
Lars Gyllenstens texter har nu en längre tid varit åmiga. Språket
har saknat hållning. Med dåligt tänkande har Lars Gyllensten
skruvat sig fram till att förorda censur och åsiktskontroll. Han har
blivit en etablissementslitteratör som skriver för att försvara
vrånghet och orättvisa mot att han blir hyllad och uppskattad i
de bästa kretsar.
Det är tråkigt. Men det får ju inte bara följder för Lars
Gyllenstens språk när han söker utnyttja det för att kräva skydd för
brottsliga ämbetsmän och försvarar fängelsestraff mot honom
misshagliga författare. Han har inflytande uppe i akademiernas
och styrelsernas värld och han tvekar inte att begagna det. Om
Författarförbundets medlemmar fortsätter att yttra sig mot hans
vilja då skall han spränga förbundet och de som tänkt öppna
munnen för att tala mot honom bör noga överväga följderna. De
är ju ekonomiskt beroende av Författarfonden. Han är ledamot
av radiostyrelsen och när han får veta att Lars Gustafsson skall
delta i ett Tidsspegelprogram om De Sextons protest mot
Författarförbundet, då tvingar Lars Gyllensten producenten att ringa
Lars Gustafsson och be honom avstå. Lars Gyllensten vet att
begagna sin makt.
Jag och andra som skrivit om Lars Gyllensten under senare år
har ofta hänvisat till hans tidigaste böcker. Flera läsare har hört
av sig till mig om detta. De kritiserar mig för att vara taktisk. De
menar att Lars Gyllensten alltid varit en ointressant författare.
Bland dessa läsare finns också ett par kritiker som håller på att
bli ledande; de har båda sagt att Lars Gyllensten för hela deras
generation är en likgiltig författare. Detta är inte bra. Ty det är
inte taktik när jag skriver att Lars Gyllensten för tjugo år sedan
betydde en del för den läsargeneration som nu är mellan fyrtio
och femtio.
Men jag förstår dem ty i Vi nr 7 1974 skrev Lars Gyllensten sin
dagbok igen. Mitt inne i denna text låg Lars Gyllensten som den
redan något ankomna gulan i ett sprucket världsägg. Genom
sprickan skymtade Intet och detta Intet hette Vietnam:
”Men många tycks ha tröttnat på Vietnam — de stora
uppbåden har tagit slut.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
