Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Det spruckna världsägget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och därinne mumlade Lars Gyllensten:
”Vreden, smärtan och de häftiga känslorna lockar mer än det
tålmodiga och långsiktiga arbetet.”
Visst har vår exportindustri och vårt UD för längesedan tröttnat.
De röstar mot PRR och ger Thieu sitt stod så fort de kan. Sven
Andersson är också en sämre utrikesminister än sina företrädare.
Ljuger gör han och fåfäng är han. Så har han blivit släkt i
släkten med riktigt fint folk också och gör sitt bästa för att se till att
han blir bjuden och behandlad enligt hela protokollet. De stora
uppbåden som nu i flera år tvungit regeringen att ge visst stöd åt
Vietnams folk bör komma ihåg att hålla tummen så hårt i ögat på
politikerna att smärtan blir dem övermäktig om de söker följa sin
böjelse och rösta för Thieu.
Men så menade Lars Gyllensten inte. Han ligger bara därinne
och blir alltmer bunken i orden och det är egentligen Göran
Therborns fel. Det var han som råkade spräcka Lars Gyllensten
genom att handskas — ganska oavsiktligt — lite ovarsamt med
hans författarskap i boken ”En ny vänster” år 1966. Så förlorade
vi en författare och fick en akademiledamot. Lars Gyllenstens
sammanbrott 1966 är ett nästan unikt exempel på hur ett helt
författarskap kan spricka på en enda kritik.
I DN skrev Lars Gyllensten mot Therborn den 30 juni 1966.
Så har han sedan dess skrivit mot allt han misstänkt vara vänster.
Han skrev att han var van att bli missförstådd och att han inte
var upprörd. Dock var just Therborn alldeles speciellt olustig och
skadlig och dogmatisk och steril och okvädande och löjlig och
fördomsfull och reaktionär och bigott och konformistisk och oklar
och aggressiv och högljudd och slapp och hade avhänt sig
kontakterna med den svenska kulturdebatten efter kriget genom att
kritisera Lars Gyllensten.
Lars Gyllensten hade nämligen:
”själv medverkat i de flesta av dessa debatter”
och då Lars Gyllensten redan
”från början upplevt framväxandet av den nya vänstern som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
