Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till frågan om ”realismens triumf”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningsöden spelar en viss roll för olika betydelsenyanser i texten;
men framförallt visar de hur denna text från första publiceringen
behandlades inte som text utan som lärosats i en lärobyggnad och
därför aldrig utsattes för ens den mest elementära textdiskussion.
Det var ett kinkigt brev för Engels att skriva. Margaret
Hark-ness var väninna till Marx dotter Eleonore och bodde även i
Engels hus. Hon var aktiv i Hyndmans ”Social-Democratic
Federation” och i ett brev till Laura Lafargue den 16 november 1889
redovisar Engels sina besvär med Margaret Harkness anarkistiska
tendenser. Men, skriver han, nu har han fått fast henne och:
”hon kommer att märka med vem hon har att göra.”
I brevutkastet från april 1888 behandlar Engels Margaret
Harkness berättelse ”City girl”. Han lindar in sina kritiska synpunkter i
ett allmänt beröm som skall sockra pillret. Engels skriver att
Eichoff kallat berättelsen:
”ein kleines Kunstwerk”
och han själv skriver sig mena att:
”Your Mr. Arthur Grant is a masterpiece.”
Han hävdar att:
”What strikes me most in your tale besides its realistic truth is
that it exhibits thé courage of thé true artist.”
Efter detta våldsamma — och såvitt jag förstår medvetet
överdrivna beröm — börjar han sedan en hård kritik av arbetet och i
denna kritik använder han sig av exemplet Balzac.
Jag har aldrig sett att de som skrivit om ”realismens triumf”
samtidigt har skrivit om den realistiska sanningen i ”City girl”.
Inte heller har jag sett någon analys som bygger vidare på
Engels ord om att ”Mr. Arthur Grant” skulle vara ett mästerverk. Det
beror på att texten icke diskuterats som text utan att en del av
texten förvandlats till dogm och resten av texten blott blivit en
neutral ram kring lärosatsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
