Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Till frågan om ”realismens triumf”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
komma att fördunkla förståelsen för den uppgift Balzac ställt sig:
”Att man inte kan beteckna honom som den franska realismens
fader har blott ett skäl, det att det inte fanns en enda bland
de franska realisterna som förmådde i hela sin vidd förstå den
stora uppgift som den geniale författaren till ’Den mänskliga
komedien’ ställt sig. Barnen var inte värdiga fadern. Men
skulden till detta står inte att söka hos Balzac utan i hela det
franska samhällets utveckling sedan februarirevolutionen och
julihändelserna år 1848.” (G. W. Plechanov, ”Kunst und
Literatur”, sid. 954, Berlin 1954)
Det var den europeiska demokratins stora nederlag år 1848 som
gjorde Balzacs helhet ofattbar. Det var detta nederlag som
utgjorde Balzacs stora seger och ju mer påträngande verkliga hans
gestalter kom att bli och ju mer obehagligt närgånget hans
politiska åsikter tränger fram i vardagstillvaron ju mer svårförståelig
tycks han bli för såväl borgerliga humanister som mer eller
mindre revolutionära socialister.
Det var under denna period som föreställningarna om den
kluvne och splittrade Balzac konstruerades för att täcka de
borgerliga litteraturhistorikernas behov av förtröstan. Det kunde ju
inte vara så att han verkligen menade vad han skrev när nu
denna mening låg oss så nära. Den ende bland dem som lyckades
gripa hela sin Balzac var Gurtius; men då också under två
katastrofala perioder; i det Tyska Rikets nederlag under första
världskriget (hans bok ”Balzac” påbörjades sommaren 1918 och
trycktes 1923) och efter fascismens herravälde och fall trettio år
senare (”Wiederbegegnung mit Balzac”, i ”Kritische Essays zur
Europäischen Literatur”, Bern 1950). Det var i dessa
sammanbrott Balzac blev honom tydlig.
Vägen till en marxistisk diskussion kring Balzac hade visats av
Plechanov redan före sekelskiftet; men att gå den vägen innebar
också ett ställningstagande till den egna tidens karaktär. Långt
senare skulle Mao Tse-tung i Kina anknyta till denna tradition
och ställa kravet om det medvetet kritiska övertagandet. Men i
Västeuropa var marxisterna fortfarande inte marxister, de
förmådde inte komma loss ur motsättningen mellan onda och goda
klassiker liksom de inte förmådde komma loss ur sin lassallenskt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
