Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I vems tjänst litteraturen? - Men varför Balzac?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
teratur skild från det arbetande folket (oavsett hur revolutionärt
den klingar). F. N. Andersson beskriver skeendet helt klart. (Och
anknyter för övrigt på så sätt till den svenska debatt som bland
annat Sven Wärnström deltagit i.) Men vi vet också vad de
radikala franska intellektuella ännu inte vet av fransk erfarenhet —
det arbetande folket förmår skapa en stor litteratur även här och
nu.
Med denna utgångspunkt blir det möjligt att praktiskt arbeta
för en folkets litteratur; splittra splittrarna — angivarna — ena
folket och låta två dra en tredje till dess vi säkrat återväxten och
vridit litteraturen ur Industriförbundets, akademiens och SAF:s
händer.
FiB/K nr 2 1975
Men varför Balzac?
För snart etthundratjugofem år sedan låg en man och dog i
sovrummet i sitt hus vid rue Fortunée i Paris. Det var den 18 augusti
år 1850. Huset var inrett med nästan smaklös lyx. Den döende
var blott femtioett år gammal. Han var nersliten av arbete och
nattvak. Han var svullen i kroppen och det luktade så illa i
sjukrummet att hustrun inte brydde sig om att vaka bredvid honom.
De var nygifta. De hade varit gifta i fem månader.
Under det att hans dödskamp pågick sägs det att hon låg i
rummet ovanför hans och hade samlag med sin nya älskare. Hon
var från den polska högadeln och den döende hette Honoré de
Balzac och var sin tids störste författare.
Inte för att de samtida akademiska kritikerna ville erkänna
det. De menade att han var vulgär. De ansåg att han inte kunde
skriva. De valde in varandra i akademier och samfund och
hyllade varandra och menade att Balzac egentligen var en
pigro-manförfattare som snart skulle bli bortglömd. Det var knappt så
de gitte skriva ordentliga nekrologer över honom.
Men han är inte bortglömd. Tvärtom. Med varje år efter
döden har han blivit mer aktuell. De akademiska storheterna är nu
så bortglömda att inte ens den störste av deras kritiker och
teoretiker — Saint-Beuve — nu är mer än ett blekt namn ens för lit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
