Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Skogen — dungen — träden. Svensk proletärlitteratur och fransk
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det allmänna felet är samma fel som om han på frågan:
— Varför finns det inget arbetarparti i Förenta Staterna?
hade svarat:
— Det finns ju många arbetarpartier i Förenta Staterna!
Det finns ett flertal arbetarpartier i Förenta Staterna och det
har funnits och finns i Frankrike skrivande arbetare som skrivit
och skriver värdefulla böcker; dock finns i Förenta Staterna inget
arbetarparti (vare sig ett reformistiskt eller revisionistiskt eller
revolutionärt) och i Frankrike ingen arbetarlitteratur. Man måste
skilja mellan det individuella, det genomsnittliga och det typiska.
Det är som skogen och träden. Genom att enbart se till
förekomsten av träd ser inte Svenstedt olikheten mellan dungen och
skogen.
När Ivar Lo-Johansson år 1948 i BLM skrev:
”Sverige är praktiskt taget ensamt i världen om att ha haft en
proletärdiktning” då såg han till skogen; han avsåg inte att skriva:
”Sverige är praktiskt taget ensamt i världen om att ha haft
proletärdiktare,”
Samma år skrev Sartre:
”Om det vita proletariatet sällan använder det poetiska
språket... så är detta ingen tillfällighet... Man måste därför
erkänna att det är klasskampens nuvarande förhållanden som
avhåller arbetaren från att uttrycka sig poetiskt...” (”Orphée
noir”, Situations III, sid. 233—234)
Men han drar sina slutsatser om ”det vita proletariatet” från en
snävt provinsiell fransk erfarenhet och hans långa och skönordiga
essay fastnar i den småborgerligt intellektuelles syn på det
”poetiska språket” och analysen blir därför felaktig och till ett verkligt
förstärkande av den härskande klassens kontroll över språk och
litteratur.
Ivar Lo-Johansson skriver på ett litet språk i Europas utmark
och Sartre är en världsintellektuell som skriver på ett centralt
språk och dock är det Sartre som är provinsiellt ointellektuell
och Ivar Lo-Johansson som har överblick.
Carl Henrik Svenstedt skriver att franska läsare av svensk
litteratur inte når fram till Ivar Lo i första rappet. Ja, det är möjligt
att de försöker läsa svensk litteratur som fransk och att de tror
19—Myrdal, Skriftställning 5
289
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
