Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jules Vallés
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade varit aktiv i kampen mot kriget och mot
kejsardömet. Under Kommunen hade han varit medlem av
Undervis-ningskommissionen, skrivit i sin tidning — även då med titeln:
”Folkets rop” — suttit ordförande under Kommunens sista
sammanträde, den 21 maj 1871, i Hotel de Ville. Från den 22 till
den 28 maj år 1871 pågick slutstriden om Paris. Som ansvarig och
ledande folkrepresentant gick Vallés — omgjordad med sitt röda
skärp — från barrikad till barrikad. Han deltog in i de bittra
slut-striderna i Belleville bland de femtio sista överlevande. Det var
en av Kommunens stora representanter som den parisiska
arbetarklassen hyllade den 16 februari år 1885.
Som femtonårig gymnasist i Nantes hade han våren 1848 blivit
politiskt medveten. Han tog ställning för republiken till sin
familjs och sina lärares fasa. Han blev en av de ledande unga
republikanerna i Nantes. Som student i Paris fortsatte han sitt
politiska arbete. Han var där en av ledarna för studentaktivisterna.
Den 2 december år 1851 när presidenten gjorde statskupp och
blev kejsar Napoleon III försökte Vallés samman med Ranc,
Cas-tagnary, Arnould, Chassin och andra organisera studenterna till
kamp. Den kampen misslyckades. Arbetarna gick inte med. Vallés
skulle senare ge förklaringen. Han beskriver hur han försöker få
en äldre arbetare med sig till den barrikad som studenterna
börjat bygga. Men han får svaret:
— Borgarunge! Var det din far eller var det din farbror som
fusiljerade och deporterade oss under junidagarna?
Reaktionen segrade ty det arbetande folket hade splittrats och
det hjälpte inte Vallés att han kunde visa att borgarrocken han
bar var trasig och att hans egen far — för att skydda sin
befattning som lärare — på förfalskade papper lät sätta in honom på
sinnessjukhus. Det var den 31 december år 1851 som fadern
gjorde detta. Det tog två månader för Vallés vänner Arnould och
Ranc att få loss honom. Fadern hade då räddat sin
lärarbefatt-ning. Det fanns fler betydelser i det uttryck Vallés begagnade om
sig själv och sin generation: nederlagets män.
Under andra kejsardömet levde han i bohémens Paris. Men det
var inte Murgers falska och idylliska bohéme. Det var
studenternas, lärarnas och skribenternas verkliga fattig-Paris. Hans första
bittra — och märkligt framgångsrika — bok blev den samling där
han gjorde upp med Murger: ”Les Réfractaires” år 1865.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
