Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tigare. Ty om Anders Mellbourn visar att jag har
fel, då byter jag naturligtvis åsikt. Men såvitt jag
förstår är det nu jag som har rätt och han som har
fel när det gäller Tysklands delning. Den är att
frukta som Vietnams delning eller Koreas.
Vi har levt länge med det tyska problemet i
Europa. Det finns omständigheter som förde fram
till den tyska misären under 1800-talet och
Bis-marcks överhetsstat. De folkliga demokratiska
krafternas svaghet i Tyskland har dock inte varit blott
en inomtysk olycka utan har senast i två världskrig
varit en europeisk tragedi. Att den radikala delen
av den tyska arbetarrörelsen efter 1918 endast sent
— och då halvgånget — förmådde formulera det
tyska folkets nationella och sociala krav gjorde det
möjligt för en Hitler att få stöd bland stora
grupper.
Anders Mellbourn säger sig frukta ett enat
Tyskland. Det var en sådan fruktan som Ehrenburg i
Sovjetunionen gav uttryck för i krigets slutskede.
Också på västmaktshåll fanns sådana strömningar.
Tyskland borde krossas. Det tillhör Stalins
historiska förtjänster att han inte lät sig ryckas med av
dessa utbredda stämningar utan genom hela kriget
höll fast vid medvetandet om Tysklands existens
och enhet. Han drev också den linjen i Potsdam.
Det berodde inte på någon speciell kärlek till
tyskar utan på insikt i historiens realiteter.
Gränsfrågorna kan diskuteras. Jag hyser fruktan
för detta sätt att med våldsamma
folkomflyttningar skapa etniskt skarpa gränser för Tyskland i
öster. Jag förstod denna Stalins politik som jag
förstår Bismarcks politik. Men det var en okänslig
politik. Jag är rädd för att vi inte sett slutet på
stycket.
Ty förutsättningen för att den operationen
skulle ha lyckats var att de allierade kunnat hålla sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
