Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Detta gav fritt spelrum åt den politiska polisen —
»författningsskyddet» — att bygga ut sitt angivarnät
inom skolor, universitet och fackföreningar. Man
bör inte underskatta betydelsen av alla de nya
arvoderade angivartjänster som på detta sätt blev
tillgängliga för unga män och kvinnor som såg till
karriären.
Man tyckte man varit riktig slug. Willy Brandt
blev Olof Palme och grabbarna ett föredöme. Det
är därför SPD nu är så upprört — »Entriistet» —
över att utlandet börjar lägga sig i dessa inomtyska
rensningåtgärder.
Själv vet jag varför jag lagt mig i frågan. Jag hade
hört talas om vad som hände och jag hade läst om
det. Men först när jag kom som DAAD-stipendiat
till Väst-Berlin och under året 1975 kunde uppleva
att just det socialdemokratiskt styrda Väst-Berlin
var som djävligast när det gällde att bygga upp
åsiktsangiveriet och tillämpa yrkesförbudet, då gick
det på allvar upp för mig vad herrarna i SPD
sysslade med. Då förstod jag också att Olof Palme,
Lidbom och Geijer — IB-affären, grundlagsfifflet,
det korrupta spelet kring JO, JK och HD,
sjukhusspionage och allt annat till trots — fortfarande hade
mycket att lära av Willy Brandt.
Jag var stipendiat. Men jag upptäckte att
meningen med stipendiet inte tycktes vara att jag skulle
arbeta (jag fick ursäkta mig för att jag satt hemma
och skrev så grannarna klagade på
skrivmaskinsbul-ler och inte deltog i »kulturlivet») utan att jag skulle
gå på partyn. Fina partyn med fint folk. Jag gick
på ett. Man talade om swimmingpoolar och resor
till Kreta och damerna fnittrade och i hömen
viskade man om vem som kunde fixa vilken
utgivning. De verkliga intellektuella fanns på annat håll.
De fanns bland dem mot vilka senatorn för
vetenskap och konst den 12-3-1975 inlett disciplin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
