Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Lu Hsun-utställning som väntas till Sverige nästa år inte skall få
komma i klorna på sinologer och göras till kinaexotism, ty Lu
Hsun är en världsförfattare och inte bara ett kinesiskt skriftprov.
Det finns därför all orsak i världen för Lars Ellström att finna mig
obehaglig.
Det är också nu flera månader sedan DN lät ringa upp
Kina-Rapport och avbeställa sin gratisprenumeration på denna tidskrift
till DN:s medarbetare i Peking. Jag hade ju i Kina-Rapport
diskuterat DN:s dåliga kinarapportering.
Så nog finns det randiga skäl till DN:s recension allt.
Det hade dock varit bättre om DN vågat diskutera
grundläggande nyhetsfrågor. I DN - liksom på de gängse
kinasemina-rierna - står Kina på huvudet. Det man kunnat läsa i DN hade
man lika gärna kunnat snappa upp på kaféerna i de parisiska
universitetskvarteren.
Den som tror på DN:s rapportering eller som tar seminarierna
för vetenskap måste ju till slut tro att politiken bland Kinas 900
miljoner avgörs av hur olika personer uppe i den centrala
politiska ledningen förhåller sig tillvarandra.
Så är det inte. Det är verkliga konflikter bland de verkliga
hundratals miljonerna i Kina som återspeglas i form av konflikter
inom ledningen. Det är därför som det också alltid finns olika
linjer inom Kinas ledning.
Dessa verkliga konflikter är helt och fullt begripliga för envar
som intresserar sig för dem. Men det krävs att man inser att de är
avgörande. Det har akademiker också svårt för. De tror på sina
seminarieövningar.
Det är detta som gör att en centerpartistisk kommunalpolitiker
på en rundresa i Kina med säkerhet begriper Kina bättre än den
som sökt sig till Kina av kärlek till teorier om Kina.
Dessa verkliga konflikter har jag sökt rapportera om 1962 och
1969 och 1975 och 1976. Den som i dag vill veta något om
bakgrunden till de konflikter som blev akuta hösten 1976 bör gå
till mina artiklar i Expressen 1975. Dem har jag publicerat i boken
”Kinesiska frågor från Liu Ling 1975”.
Detta påpekade jag även i förordet till den bok som Lars Ellström
nu recenserar. Det hade varit hederligt om han följt mitt råd i detta
förord. Då hade flertalet av hans frågor i DN inte behövt ställas.
Ty de konflikter som skärptes till akut urladdning 1976 kom ju
inte från himlen och uppstod inte inom den kinesiska ledningen
utan var en återspegling av de konflikter jag skildrade i Expressen
1975.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
