Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tredje världskrig oundvikligt. Samt att dessa skäl kan diskuteras,
och att om de är giltiga då är de giltiga oavsett om man är
högerman eller socialdemokrat, pacifist, kristen, liberal eller
kommunist.
Bidragande till framgången för desinformatörerna från
Moskva har varit att rätt stora grupper i Europa nu i denna förkrigstid
sysslar med en verklighetsflykt av motsvarande slag som på
pilsnerfilmernas, sexualdebatternas och psykologiserandets 30-tal.
När Kina hävdar att det är nödvändigt att resonera kallt och
förnuftigt om det kommande kriget, och att endast insikten om
vad som håller på att ske kan hjälpa folken att höja sin beredskap
så att de kan gå genom de närmaste årtiondena med ett minimum
av massdöd och förintelse - då möts Kina av rasande
beskyllningar för krigsgalenskap. Det är förklarligt men det är för oss alla
beklagligt.
I DN skrev sinologen Lars Ellström ett lite fiffigt förfalskat
angrepp på mig den 21 juni 1977. Han debatterar inte sakfrågor
om Kina. Han pratar i stället om hur jag övergått från att
rapportera till att propagera.
I Expressen påpekade jag den 23 juni 1977 att Lars Ellström
var ohederlig i debatten. Ty nog har jag under dessa årtionden av
skrivande haft fel i en del frågor och begått några dumheter
-men inte på det sätt Ellström skrev.
Hans grundtes är falsk och vilar på tillrättalagda fakta. Det är
lätt att bevisa. Han hävdar att jag våren kring 1963 rapporterade
men nu propagerar. Dock, samtidigt som jag kring 1963 skrev
”Rapport från kinesisk by”, skrev jag också sammanfattningar
som ”Kinesisk resa” och drog slutsatser som i ”Det nya Kina”.
1975 skrev jag de reportage i Expressen som publicerades i
bokform under titeln ”Kinesiska frågor från Liu Ling 1975” - och de
sammanfattningar och nyhetsartiklar jag sedan publicerade i
”Kina efter Mao Tsetung” är ju blott en bråkdel av vad jag samtidigt
publicerat.
I Expressen skrev jag utförliga reportage om Sinkiang, i Vi
skrev jag om Kansu och i radio höll jag en serie föredrag. (Där jag
för övrigt också berättade hur jag visste att det pågick häftiga
debatter i Kina sommaren 1976.)
I DN fortsätter nu Lars Ellström den 30/6 att diskutera på sitt
sätt. Men i hans allmänna ordsvall finns egentligen bara två
sakargument. Dels borde jag ha diskuterat journalisternas
arbetsmöjligheter i Kina, och dels anser han mina åsikter om hotet från
Sovjetunionen lika missvisande som mina åsikter om hotet från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
