Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kall. Nu vannas denna nyvänster.
Då visar sig att stora grupper av den utsåg Kina till sin privata
utopi. Kina hade blivit landet där ingen mor slog sitt barn; där alla
knarkare behandlades med kärlek och förståelse. Ja, Kina tycktes
vara ett enda stort och långdraget stormöte.
Bilden var falsk. Men när verkligheten inte stämde med
föreställningarna korrigerade dessa europeiska vänsterintellektuella
verkligheten i Kina för att den skulle stämma med europeiska
studentvänsteråsikter.
Så gjorde exempelvis Claudie Broyelle i ”Halva himlen. Om
kvinnan i dagens Kina”. En utmärkt bok som dock tyvärr är
opålitlig i ett par centrala frågor. I ”Berliner Hefte” nr 4 1977
beskriver hon sin journalistiska metod:
”När vi besökte de små gatufabrikerna sade kinesiskorna som
tog emot oss alltid: ”Tack vare partiet kunde vi år 1958 göra det
eller det...”. Trots det beslöt jag mig för att ingenting skriva om
partiet utan säga det på följande sätt: ”1958 beslöt kvinnorna ...”
... Genom att jag sade att det var kvinnornas eget initiativ
visade jag massornas makt, visade jag demokratin på basnivå och
kunde undgå problemet med partiet.”
Nu är Claudie Broyelle besviken på Kina. Där finns parti och
där finns stat och där finns auktoritet. Men det var ju inte
kineserna som lurade henne.
Vilken normalt yrkesarbetande svensk journalist som helst hade
gjort ett bättre arbete, ty att det finns parti och stat och auktoritet i
Kina kan bli en överraskande besvikelse blott för en
studentpolitiker utan kontakt med verkligheten.
Det var Kinas olycka att denna typ av europeisk vänster ett tag
drömde på kinesiska. Nu, i 70-talets snålblåst, markerar den
besvikelse på Kina för att komma undan kylan och in i karriärerna
igen.
Men det är inte Kinas fel, och det är inte Kina som ändrat sig.
Bilden av Kina förvrids också på annat sätt. Den
propagandakampanj mot Kina som av tydliga politiska motiv sedan länge
drivits av Moskva och Taipeh trappades upp till en massiv
desinformationskampanj i samband med Mao Tsetungs död och ”de
fyras” störtande.
På två punkter har kampanjen varit rätt framgångsrik. Den har
lyckats inge många läsare i våra länder föreställningen att
kulturrevolutionen nu upphävts; att Kina blivit ”reaktionärt”. Den har
också i stort lyckats förhindra att allmänheten i våra länder blivit
medveten om att Kina ansett sig ha fullt rationella skäl att anse ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
