Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nyttiga kunskaper och erövrar en möjlighet att se sig själv i
nacken; att se vilka handlingar och vilka ord som blev mönsterbildande
och kom att forma oss och vår tid - man blir i stånd att handla mer
överlagt i den egna tiden. Ty också vår tid är som deras. Det mesta
av vad som sägs och känns och hävdas är skum på ytan. Ser stort
ut men kommer att blåsa bort. Det mesta men inte allt. Det gäller
att skilja det ena från det andra. Vanan att betrakta också det egna
nuet historiskt gör det mer möjligt att handla överlagt.
Tag exempel! Från det lilla till det stora. För några år sedan
skrev en lundaakademiker vid namn Kjerstin Norén revolutionärt
om proletariatet mot oss. Hon kallade sig marxist och vi som
arbetade för en folkets kultur var småborgare. Det gjordes
kommentarer på de stora tidningarnas kultursidor och några
fib-bare tog det på allvar. De skrev mig och ville jag borde gå i djup
debatt. Men jag var inte överens. Det fanns ingen substans hos
Kjerstin Norén. Hon var ingen motståndare att ta på allvar. Det
var bara tidstypiskt akademiskt skum. Hon var inte värd mer än
några meningar. Hon skulle driva vidare med vinden. Jag fick
rätt. Nu har hon upptäckt feminismen och sin bisexualitet ty nu är
det gängse. Så var det med den marxismen. Inget att spilla tid på.
Men hade jag inte lärt mig känna igen sorten så hade jag nog gjort
det.
Allvarligare: Särskilt på den kant som kallar sig ”vänster” inom
svensk massmedia har kungligheten blivit viktig. Åsa Moberg i
Aftonbladet kränker Silvia revolutionärt för att hon fått barn. TV
2 gör storsatsning för att avslöja rojalismen. Under tiden
fördjupas överproduktionskrisen mitt i kapitalismens allmänna kris. Det
radikala skummet är alltså inte bara substanslöst; den som vant sig
se in i det förflutna vet att sådan har dess funktion varit under alla
allvarliga kristider.
Det är inte bara överproduktionskris - det blir krig. Nog vet vi
var arbetarklassen och det arbetande folket finns. Inte bland
”vänstern” men väl kring SAP och Centerpartiet och bort mot
Bohman. Det är viktigt att komma ihåg detta ty klasskampen är en
objektiv företeelse och inte något påhitt av den ena eller andra
teoretikern. Nog kommer arbetarklassen och det arbetande folket
att kämpa mot krisen. De är tvungna.
Men se nu in i det 1937 där vi började och se längre bort än till
den grabb som står vid sin bänk inför fröken Rehn. Det var kris
och det var klasskamp i Europa och den franska arbetarklassen
förmådde ena sig och slå sig till semesterrätt. Men den lyckades
inte ena sig - och än mindre det franska folket - till insikt om
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
