Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men dessa frågor är inte huvudfrågorna. (Journalistavtal och
författareförbundets normalkontrakt är heller inte
huvudfrågorna när det gäller tryckfriheten.)
Den som till läkare säger att det numer är skitigt i hörnen och
bredvid stolsben dit städmaskinerna inte nått in får höra att han
skymfar den underbetalda städpersonalen. Men det är ju skitigt i
hörnen på svenska sjukhus numera. Det finns operationssalar där
det inte görs rent inuti lampor och på andra ställen ”där det inte
syns i alla fall”. Det finns stora sjukhus där jag skulle sätta mig till
fysiskt motstånd om man försökte operera mig. Sjukhussjukan är
snusk. Svenskt sjukhussnusk.
Jag har besökt många sjukhus i Tredje världen där lakanen är
grådaskiga av många tvättar. Där man varken har städmaskiner
eller engångsförpackningar och där operationssalen bara har den
enklaste utrustning. Där är jag inte rädd att opereras ty där är
rent. Ordentligt rent.
Som lönearbetare har städarna att kämpa för bättre löner och
arbetsförhållanden - även föi fler kafferaster och mindre stress
-dock har de också att kämpa för rätten att göra rent.
Den svenska sjukvården har blivit extremt kostsam därför att de
socialdemokratiska planerarna byggt upp den till en civil
ersättning för den krigsförödelse som kan rädda ett kapitalistiskt
näringsliv från sammanbrott. De allt dyrbarare och allt onödigare
apparaterna - ofta oanvända och ibland totalt obrukbara - tjänar
kapitalismens behov av kapitalförintelse men är av minimalt
intresse för patientvården.
Engångsförpackningarna har inte ökat hygienen; de har gett
illusionen att renlighet går att ersätta med förbrukningsmaterial.
De är dyra att tillverka och dyra att förinta - och de innebär att
den svenska sjukvården helt bryter samman om det kommande
kriget inte blir ett blixtkrig utan drar ut på tiden i några månader.
Den svenska sjukvården är inte sjukvård; den är
förbruk-ningsindustri. Men också den del av sjukvårdsarbetet som återstår
för patientvård när förbrukningsuppgiften fått sitt är snedvriden.
Sjukvården syftar inte till att vårda andra patienter till friskhet
än sådana som befinner sig i de mest produktiva åldrarna. Den
som är över fyrtio och börjar söka läkare för sin rygg får så
småningom ett papper på att han är arbetsfri för resten av livet.
Det ryggonda får han ha kvar.
Kvinnor som är vid de femtio får höra att de är i den åldern nu
och att det kanske känns bättre om de stressar mindre.
Blodtryckspiller kan de också få. Det får ju de flesta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
