Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bratt skall ha uttryckt sig. I Aftonbladet 12 november hänvisar
Peter Bratt till denna artikel av Kerstin Vinterhed som bevis för
att det jag skrivit varit ”sanningslöst”. I Expressen samma dag tar
Jan Guillou till mycket starka ord. Att jag ”fabulerar” och att jag
hotar FiB/K:s existens är bland de mildaste.
I dessa sina inlägg har Peter Bratt och Jan Guillou inte hållit sig
till sanningen. Jag hänvisar i detta stycke till Svante Svenssons och
FiB/K:s inlägg i Expressen 17 november: att kontakten med
regeringen 1973 faktiskt ägde rum: att diskussionen om publicering
före och efter valet faktiskt ägde rum. Jag kan ursäkta Peter
Bratts och Jan Guillous uppträdande - IB-affären har för dem
blivit en personlig och känsloladdad affär - även om jag inte
begriper vad spektaklet skall tjäna till. Man kan ju inte skrika
omkull dokument och protokoll.
Men jag ursäktar icke Dagens Nyheter. Jag anser Kerstin
Vinterheds artikel vara ett skolexempel på skamlig journalistik. Ty
om redaktionsledningen diskuterat frågan med de egna
journalister som bevakade IB-affären eller om den sett efter i läggen
hade denna nyhetsartikel inte tryckts. Det var ju i Dagens Nyheter
som namnen nämndes. Det var i januari 1974.
Den enda förklaring jag kan ge till Dagens Nyheters beteende
är att tidningen målmedvetet beljuger mig i politiskt syfte, och/
eller söker omöjliggöra en debatt i sak om IB-affären.
Under ungefår ett år kände myndigheterna till att ”IB” höll på
att avlöjas. Om de inte sökte skydda sig genom någon form av
desinformation vore de mer än odugliga. I två fall tyder mycket
på att de lyckades. Dels genom spelet med Guillou och FiB/K
sommaren 1973 och dels ”Harry”.
Denna fråga höll på att komma upp till debatt hösten 1973 just
när Bratt och Guillou arresterades. Deras fångslande och det
rättsvidriga och grundlagsfifflande sätt på vilket de senare
juridiskt behandlades gjorde att den diskussionen uppsköts. Tyvärr
ledde detta till att stora delar av den nödvändiga debatten om
”IB” kom bort. Kanske det också var det huvudsakliga syftet med
arresteringarna. Sökarljuset riktades mot personer i stället för
sak. Där ligger det än.
Avslöjandet att ”FRA:s kryptotekniker har kunnat knäcka de
kodsystem som används av Japan, Tjeckoslovakien, Kina, Iran,
Turkiet, Zaire och Brasilien” var icke nödvändigt för reportagets
skull. Det var fel. Det var inte ett taktiskt fel för att det stötte bort
folk; det stötte bort folk då det var principiellt fel. Jag anser att det
var oförstånd och att detta oförstånd skadade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
