Note: This work was first published in 1968, less than 70 years ago. Jan Myrdal died in 2020, less than 70 years ago. Therefore, this work is protected by copyright, restricting your legal rights to reproduce it. However, you are welcome to view it on screen, as you do now. Read more about copyright.
Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den beskrivning av hur reportagen publicerades som nu både
Peter Bratt och Jan Guillou lämnar visas också att FiB/K då ännu
år 1973 präglades av ”redaktionell demokrati” och inte av
”orga-nisationsdemokrati’. Stora beslut fattades över huvudet på den
demokratiskt valda och ansvariga styrelsen. Detta medförde att
reportagen bitvis kom att riktas fel och slå fel.
Jag skriver detta då det är nödvändigt lära av misstagen och
ständigt ompröva sitt handlande för att fungera förnuftigt. Själv
begick jag allvarliga fel i arbetet 1973-74. Ett grovt fel var att jag i
Sveriges Författareförbunds skrift ”Om tryckfriheten” skrev: ”Nu
kan Tryckfrihetsförordningen inte användas till annat än
maku-latur.” Jag menade väl men skrev fel och i den mån mina ord fick
verkan fick de dålig verkan och underlättade lagvrängarnas
arbete på att urholka Tryckfrihetsförordningen. Det visade sig ju
sedan att vi både kunde och måste utnyttja
Tryckfrihetsförordningen. Den är ingen makulatur!
Oavsett vad Jan Guillou tror eller hävdar att han tror har jag
inte tagit tillbaka någonting av min skriftställning i FiB/K nr 19
1977 i min artikel i Expressen 9-11. Nu kommer jag däremot att
ta tillbaka:
Sommaren 1972 hävdade jag i FiB/K att det var nödvändigt
avslöja de personer som skickats in i politiska organisationer för
att rapportera och provocera; namn, adress, foto. Jag känner till
några sådana fall; men när de självmant drar sig undan och glider
bort och upphör att fungera anser jag nu det onödigt att hänga ut
dem. Stryk över och gå vidare!
Under den tid Tage Erlander var partichef upprättades en
parallell politisk underrättelsetjänst. Den blev endast delvis
kopplad till parlamentariskt kontrollerade organ som
säkerhetspolisen. Under samma tid upprättades också kontaktytor med
CIA. Detta dunkla förflutna från fyrtiotal och femtiotal och
sextiotal måste rensas upp. Gör vi inte det i Sverige blir våra
möjligheter att stå de kommande påfrestningarna emot ganska liten.
Många namn är kända. Affärerna grävs nu upp bit för bit. Men
det kan vara rimligt att skydda de personer som under andra tider
och andra förhållanden sattes i tjänster som blev tvetydiga. Förr
skulle jag sagt att varje namn måste ut; nu menar jag att namnen
kan vara så länge vi enas om att städa upp i sak. Det innebär att
parlamentets kontroll över alla statsorgan säkerställes; att
tryckfriheten stärks och att vi står varje finlandisering emot genom att
se till att vår utrikespolitik inte tillåts bli tvetydig som (i skiftande
makters intresse alltefter stormakternas relativa styrka) under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
